IP-nummerräkning

Hur ett IP-nummer är uppbyggt

Ett IP-nummer är uppbyggt av 32 bitar. En bit är en etta eller nolla. För att vi människor skall ha lättare att hantera IP-nr brukar man omvandla de 32 bitarna till fyra grupper av decimala tal – men kom ihåg att datorer aldrig ser IP-nr annat än som 32 bitar! Man behöver också känna till att ena delen av ett IP-nr är Nät-id och andra delen är Host-id. ”Host” är engelska och betyder värd, dvs datorer och skrivare e t c (helt enkelt alla de enheter som har egna IP-nr). Jämför med telefonnummer, där en del är riktnummer och en del är abonnentnummer: t ex 031151536 – där vet vi (i alla fall om vi är från Göteborg) att 031 är riktnummer (jfr ”nät”) och 151536 (jfr ”host”) är abonnentnummer.

Så här ser en dator ett visst IP-nr:

11000000000110001100110000001111 <<<<< räkna och du finner 32 bitar!

För att vi människor skall ha lättare att hantera det brukar vi dela upp bitarna i 4 grupper (med 8 bitar i varje grupp) och sätta en punkt emellan (punktnotation).

11000000 . 00011000 . 11001100 . 00001111

Varje grupp av 8 bitar kallar vi för en ”oktett”. IPv4 nummer består av 4 ”oktetter”. Nu blir det lätt att tala om IP-nr även när de är utskrivna som bitar: ”Fjärde biten i andra oktetten” är svårt att missförstå. Observera att man räknar bitarna i ”oktetten” från vänster till höger.

För att göra det ännu enklare i vardagen brukar man dessutom förvandla varje enskild oktett till ett decimalt tal, och det är så vi normalt ser ett IP-nummer. Ovanstående IP-nr på 32 bitar blir då:

192 . 24 . 204 . 15

eller som vi visat grafiskt i ett annat avsnitt med IP-numret 172.16.254.1

Ipv4 address swe

 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

 

Omvandling av decimala IP-nr till binära och vice versa.

Om du skall förvandla ett decimalt IP-nr till bitar rekommenderar jag att du använder en tabell med värdena 128   64   32   16   8   4   2   1, och bygger ihop varje decimalt tal. I denna tabell är det också lätt att markera en binär oktett och tvärtom omvandla den till ett decimalt tal.

Oktett: 1   2   3   4
Klass:

A
10.0.0.0 – 10.255.255.255
Nätmask:255.0.0.0

 

B
172.16.0.0 – 172.31.255.255
Nätmask:255.255.0.0

 

C
192.168.0.0 – 192.168.255.255
Nätmask: 255.255.255.0

         Bin. IP-nr: 1 1 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 1 1 0 0 0 . 1 1 0 0 1 1 0 0 . 0 0 0 0 1 1 1 1 Position:
8 7 6 5 4 3 2 1   8 7 6 5 4 3 2 1   8 7 6 5 4 3 2 1   8 7 6 5 4 3 2 1 Bitvärde: 128 64 32 16 8 4 2 1   128 64 32 16 8 4 2 1   128 64 32 16 8 4 2 1   128 64 32 16 8 4 2 1 Resultat: 128 64 0 16 8 4 2 1 . 0 0 0 16 8 0 0 0 . 128 64 0 0 8 4 0 0 . 0 0 0 0 8 4 2 1 Dec. IP-nr:  192 .  24 .  201 .  15

Om du har en annan metod för att omvandla tal mellan det decimala och binära talsystemet får du gärna använda den, det viktiga är att du hittar en metod som fungerar för dig!

Nätmask och prefix

En nätmask visar hur många bitar av ett visst IP-nummer som är Nät-id, och man använder nätmasken för att ta reda på adressen till nätverket. Observera att en nätmask inte är ett IP-nummer utan mer att betrakta som ett verktyg man använder på ett IP-nummer!

En nätmask kan se ut såhär: 255.255.255.0

Som du kanske minns räknar datorer inte med decimala tal utan med bitar, och omvandlar vi denna decimala nätmask till en binär sträng ser den istället ut såhär:

IP-nr: 1 1 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 1 1 0 0 0 . 1 1 0 0 1 1 0 0 . 0 0 0 0 1 1 1 1
Nätmask: 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 0 0 0 0 0 0 0 0

Om vi räknar antalet 1:or i nätmasken får vi det till 24 st. Just denna nätmask visar att det är 24 bitar som används till Nät-id. Resten av bitarna (8 st) är 0:or och tillhör alltså inte Nät-id.

Ett prefix är ett tal som visar samma sak som nätmasken. För att skilja prefix och IP-nr åt skrivs prefixet efter snedsträck, t ex /24. Detta prefix visar samma sak som ovanstående nätmask – d v s att det är 24 bitar som tillhör Nät-id.

Om vi med prefix skall visa att vårt IP-nr har ett Nät-id som består av 24 bitar skriver vi: 192 . 24 . 204 . 15 /24, och detta motsvaras alltså av:

IP-nr: 192 . 24 . 204 . 15
Nätmask: 255 . 255 . 255 . 0

 

 
 
Hur man tar reda på nätadressen med hjälp av ett IP-nr och nätmask/prefix.

Då man skall ta reda på nätadressen med hjälp av IP-nr och nätmask (eller prefix), börjar man med att förvandla både IP-nr och nätmask till binära strängar.

IP-nr:

192 .

24 .

204 .

15

Nätmask:

255 .

255 .

255 .

0

 

 

 

Förvandla från decimala tal till binära, därefter skriver man nätmasken under IP-nr:

IP-nr: 1 1 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 1 1 0 0 0 . 1 1 0 0 1 1 0 0 . 0 0 0 0 1 1 1 1
Nätmask: 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 0 0 0 0 0 0 0 0

 

 

Nu skall man uppifrån och ner utföra den logiska operationen AND på IP-nr och Nätmask. AND innebär att man bara flyttar ner 1:or då de finns i både IP-nr och nätmask – detta är den regel vi behöver komma ihåg, 1 AND 1 = 1    1 AND 0 = 0    0 AND 1 = 0    0 AND 0 = 0.

IP-nr: 1 1 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 1 1 0 0 0 . 1 1 0 0 1 1 0 0 . 0 0 0 0 1 1 1 1
Nätmask: 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 0 0 0 0 0 0 0 0
Nätadress: 1 1 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 1 1 0 0 0 . 1 1 0 0 1 1 0 0 . 0 0 0 0 0 0 0 0

 

 

 

Resultatet av denna logiska operation är vår nätadress! Om vi nu omvandlar vår nätadress från binära siffror till decimala tal, finner vi att det blir:

192 . 24 . 204 . 0

Om man istället skall ta reda på nätadressen med hjälp av prefix ”översätter” man prefixet till lämplig nätmask. I vårt fall ovan är det prefixet /24 som förvandlas till 24 st ettor följt av 8 st nollor. Därefter utför man AND-operation precis på samma sätt som ovan.

Observera att adresser till nätverk alltid avslutas med en eller flera nollor. I vårt exempel ovan är Nät-id 24 bitar och resterande 8 bitar är 0:or (host-del). Tillsammans utgör dessa delar adressen till nätverket.

Hur man räknar ut hur många hostar som får plats på ett nät.

Enkelt kan man säga att de bitar av en nätadress som EJ nyttjas till Nät-Id (eller broadcastadress) kan användas och delas ut till hostar på nätet (hostar är alltså datorer, skrivare etc).

Om vi går tillbaka och åskådliggör vår nätadress (192 . 24 . 204 . 0) och nätmask (255 . 255 . 255 . 0) utläser vi att det är ett Klass C nät och binärt ser det ju ut så här:

Nätadress: 1 1 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 1 1 0 0 0 . 1 1 0 0 1 1 0 0 . 0 0 0 0 0 0 0 0
Nätmask: 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 0 0 0 0 0 0 0 0

Med hjälp av nätmasken kan vi se att det i ovanstående exempel är 8 bitar som ej nyttjas till Nät-id.

 

Motsvarande för ett Klass A nät blir:

Nätmask: 1 1 1 1 1 1 1 1 . 0 0 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 0 0 0 0 0

och för ett Klass B nät:

Nätmask: 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 0 0 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 0 0 0 0 0

 

men vi fortsätter med vårat Klass C nät:

Nätmask: 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 0 0 0 0 0 0 0 0

Förutom två undantag kan alla dessa 8 bitar nyttjas till att adressera hostar i ett Klass C nät. Anledningen till att alla 8 bitar inte kan nyttjas är att den absolut sista adressen (bara 1:or) är den s k broadcastadressen, och den första adressen (bara 0:or) är ju reserverad för nätverket. De adresser vi kan nyttja till hostar är från och med 00000001 t o m 11111110. Om vi omvandlar dessa siffror och sätter in dem i vårt exempel ovan kan vi alltså adressera hostar mellan:

192 . 24 . 204 . 1 till 192 . 24 . 204 . 254

Om vi räknar antal hostar som får plats på just detta nät finner vi att svaret är 254.

Det finns en mycket lämplig formel att använda för att räkna ut antal möjliga hostar, och den är:

2antal host-bitar – 2 = antal möjliga hostar i ett nät

Formeln läses ”2 upphöjt till antal ’host-bitar’ minus 2” och om vi sätter in våra värden i denna formel får vi:

28 – 2 = (2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2) – 2 = 256 – 2 = 254

Anledningen till att man tar minus 2 i slutet av denna formel är för att ta bort adresserna till nät och broadcast, som alltså inte kan användas till hostar.

Hur man tar reda på broadcastadressen och åskådliggör denna decimalt.

En broadcastadress används när man vill göra sändning till samtliga hostar inom ett och samma nät. För att räkna ut broadcastadressen måste man ha tillgång till nätverksadress och nätmask/prefix. Vi tittar på vår nätadress och vår nätmask binärt:

Nätadress: 1 1 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 1 1 0 0 0 . 1 1 0 0 1 1 0 0 . 0 0 0 0 0 0 0 0
Nätmask: 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 1 1 1 1 1 1 1 1 . 0 0 0 0 0 0 0 0

 

 

Som vi ser ovan är alltså de sista 8 bitarna reserverade för host-adresser. Som vi också gått igenom finns det två undantag, nätadressen (där de sista 8 bitarna är 0:or) och broadcastadressen. För att det skall vara en giltig broadcastadress ersätter man samtliga 0:or i hostdelen med 1:or.

Efter denna ersättning får man broadcastadressen, och den blir:

Broadcastadress: 1 1 0 0 0 0 0 0 . 0 0 0 1 1 0 0 0 . 1 1 0 0 1 1 0 0 . 1 1 1 1 1 1 1 1

 

…och omvandlar vi broadcastadressen till decimala tal blir den:

192 . 24 . 204 . 255

Hur man visar första och sista möjliga hostadress.

I princip har vi gått igenom detta i punkt 5, men vi tar en snabb titt igen. Vi utgår från nät- och broadcastadress:

Nätadress: 192 . 24 . 204 . 0             

Broadcastadress: 192 . 24 . 204 . 255

Sedan tidigare vet vi att dessa två adresser ej kan nyttjas till hostar.

Första möjliga hostadress är: IP-nr 192 . 24 . 204 . 1

(adressen näst efter nätadressen).

Sista möjliga hostadress är: IP-nr 192 . 24 . 204 . 254

(adressen näst före broadcastadressen).

Och som vi räknat ut i punkt 5 vet vi alltså att det får plats 254 hostar just på detta nät!

Hur man delar upp ett nät i subnät.

Ibland vill man dela upp sitt nätverk i mindre delar. Dessa mindre delar kallas subnät.

Nät delas upp med hjälp av [[routrar]] och varje port på routern behöver ha en unik nätadress. Internetleverantören brukar tillhandahålla en nätadress, och om vi vill ha fler egna nät än den vi får av vår internetleverantör behöver vi lösa detta på något annat sätt.

Detta löses med hjälp av ”subnetting”.

Om vi tittar på vår nätadress (192 . 24 . 204 . 0) binärt, ser den ut såhär:

11000000 . 00011000 . 11001100 . 00000000

De första 24 bitarna är vårt Nät-id, och det kan vi inte ändra på. Däremot bestämmer vi själva över de sista 8 bitarna (de som normalt brukar användas till hostadresser). Då man delar upp ett nät i subnät lånar man helt enkelt av ”host-bitarna” och ”bygger ut” huvudnätadressen.

Om vi bestämmer oss för att låna 4 bitar till subnät (understrukna nedan) kommer de 28 första bitarna att vara nätadress följt av subnätadress. De sista 4 bitarna är tillgängliga för hostar, på varje enskilt subnät.

11000000 . 00011000 . 11001100 . 00000000    

Ovanstående understrukna fyra bitar lånas till subnät och för de datorer som finns på varje subnät konstrueras en ny nätmask efter dessa förutsättningar – denna nya nätmask kallar man för ”subnätmask”. I vårt fall blir subnätmasken:

255 . 255 . 255 . 240 eller 11111111 . 1111111 . 11111111 . 11110000

Om vi vill veta hur många subnät det får plats i ovanstående exempel räknar vi antalet bitar vi lånat till subnät, i detta fall 4. Formeln som används är snarlik den vi använder för att räkna ut antal hostar per nät (blanda inte ihop dessa!!):

2Antal ’lånade hostbitar’ = Antal möjliga subnät

24 = 2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2 = 16

Vi har alltså tillgång till 16 olika subnät då vi lånar 4 bitar från host-delen. Subnäten adresseras binärt från 0000 – 1111. Vi kan applicera subnätsadresserna på vår nätadress enligt:

Subnät 1: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00000000

Subnät 2: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00010000

Subnät 3: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00100000

Subnät 4: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00110000

Subnät 5: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 01000000

  1. . . . .

(o s v subnät 6 – 13)

  1. . . . .

Subnät 14: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 11010000

Subnät 15: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 11100000

Subnät 16: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 11110000

Då vi har gjort ovanstående uppdelning kan vi använda beräkningarna då det gäller antal hosts, första och sista möjliga host, broadcastadress etc på subnäten precis på samma sätt som vi utför beräkningar på vårt ursprungliga nät – med den viktiga skillnaden att vi räknar med subnätmask och på subnät istället.

Om vi tittar på vårt nät än en gång kan vi t ex besvara frågan ”Vad blir antal hosts, broadcastadress samt adress till första och sista host på vårt 3:e subnät?”.

Det tredje subnätet har adress:

Subnätmask:           11111111 . 11111111 . 11111111 . 11110000      

Adress subnät 3:     11000000 . 00011000 . 11001100 . 00100000

Adress subnät 3 decimalt: 192 . 24 . 204 . 32            

Som vi ser finns det fyra bitar tillgängliga för hosts på varje subnät. Om vi skall räkna hur många hostar det får plats använder vi formeln från punkt 5 ovan. 2antal host-bitar – 2. I vårt fall nu blir det 24 – 2 = (2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2) – 2 = 16 – 2 = 14. På varje subnät kommer det alltså att få plats 14 hostar!

För att få fram broadcastadressen på subnät 3 ersätter vi tillgängliga hostbitar med 1:or, precis som vi gjort tidigare:

Broadcastadress subnät 3: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00101111

…och omvandlar vi denna decimalt får vi:

Broadcastadress subnät 3 (dec): 192 . 24 . 204 . 47

Det blir nu lätt att avgöra första och sista möjliga host på subnät 3, precis på samma sätt som då det gäller den ursprunliga nätadressen:

Första möjliga hostadress subnät 3: 192 . 24 . 204 . 1

(adressen näst efter subnätadressen).

Sista möjliga hostadress subnät 3: 192 . 24 . 204 . 46

(adressen näst före (sub)broadcastadressen).

IP adressering Uppgift Internet of Things

 

Sakernas Internet ([[IoE]] eller [[IoT]])

Om naturen, trafik, transport, nätverk och utforskning av rymden nu och i framtiden är beroende av digital informationsdelning, hur kommer den informationen att identifieras från källa till destination? I den här aktiviteten skall du fundera över, inte bara vad som kommer att identifieras i Sakernas Internet, IoE (Internet of Everything) eller IoT (Internet of Things), utan hur allt kommer att adresseras globalt.

Läs bloggen/nyhetskällan från John Chambers om Internet of Everything – IoE – http://blogs.cisco.com/news/internet-of-everything-2. Se på videon halvvägs ner på sidan.

Besök sedan sidan om IoE på http://www.cisco.com/web/tomorrow-starts-here/index.html. Klicka på en kategori som intresserar dig.

Uppgift
  1. Leta upp och titta på annan video, blogg, eller Pdf som handlar om [[IoE]] eller [[IoT]] Allt över IP.
  2. Skriv ned 5 kommentarer eller frågor om vad du såg eller läst.
  3. Dela detta i grupp om fyra med klassen.

 

IP adressering Uppgift Ping

Du skall testa din Pingtid mot en känd server eller webbplats för att se hur bra anslutningen är. Att göra det är en ganska enkel process och här använder du din [[kommandotolk]] och testar svarstider med protokollet [[ICMP]].

Du behöver en Windows-dator med en internetuppkoppling.

  1. Tryck på ”Windows” -tangenten och ”R” på ditt tangentbord för att öppna dialogrutan Kör.
  2. Skriv ”CMD” i fältet Öppna och klicka på ”OK” för att öppna kommandotolken.
  3. Pinga en [[server]] på nätverket eller Internet, t.ex. Google, för att testa Pingtiden.
  4. Skriv ”Ping – t google.com” (utan citattecken) på kommandoraden och tryck på ” Enter.”

Ping instruerar datorn att göra ett Pingtest, växeln – t berättar att du vill Pinga tills du instruerar kommandotolken att sluta. Det finns flera växlar en detta att koppla till kommandot Ping. I detta exempel är domännamnet google.com målet. Om du vill testa din uppkopplingshastighet mot en annan [[server]] och känner till IP-adressen, byt google.com till spelserverns IP-adress.

Notera ”tiden” i kolumnen i resultatlistan. Denna visar dig hur mycket tid i millisekunder det tar för [[Ping]] att återvända.

Ett Ping är helt enkelt ett litet paket av data som skickas till en server med en anteckning som talar om för servern att studsa tillbaka direkt. När testet körs, kommer du attkunna se posterna. Du kan låta det gå så länge du vill, tryck ”Ctrl” + ”C” för att stoppa Ping testet.

Titta på sammanfattningen av resultaten längst ner i fönstret efter att du slutat Pingtestet. Du bör se de snabbaste (minimum), långsammaste (maximalt) samt den genomsnittliga tiden för paketen att studsa tillbaks.

En kortare Pingtid är bättre eftersom du exempelvis kan ladda webbsidor och spela spel i realtid med mindre fördröjning.

Du kan också se paketförluster. Förlorade paket betyder att dessa aldrig nått fram till servern eller servern inte svarade. På sämre nätverk eller dåligt konfigurerade webbservrar, kan du förlora ett par paket, men mot Google, bör du ha 0 procents förlust.

Ping Google

Uppgiften

Svara på följande frågor:

Vilken Domän eller server Pingade du?

Vilket IP-nummer får du upp statistik för?

Hur många paket skickades?

Hur många paket kom tillbaks?

Hur många paket ”försvann”, antal och %?

Överkurs

Hur många ”växlar” eller ”val” kan kopplas till kommandot Ping?

 

Systemmodeller

När man skall bygga ett datorsystemverk finns det ett flertal modeller som man kan använda. De två vanligaste är Client/Servermodellen och Peer-to-Peermodellen. På itsmeden.se kommer vi huvudsakligen att koncentrera oss på Client/Servermodellen eftersom den är modernast och den mest använda, men nedan kommer en beskrivning av båda modellerna.

Client/Servermodellen

Begreppet client-server används för en populär modell som använder servrar som är skapade för en specifik uppgift och motsvarande klienter för att kunna utnyttja servrarnas tjänster. Client/Server modellen kan användas i det lokala nätverket men även på Internet. Exampel på client-serversystem på Internet är webbservrar och webbläsare, FTP-servrar och FTP-klienter och DNS. Datorsystem som använder Client/Servermodellen ökade i popularitet i böran på 90-talet då PC-datorer blev ett allt vanligare alternativ till stordatorer. Klientdatorer är vanligen PC-datorer med mjukvara (program) som efterfrågar och tar emot information i nätverket. Alla typer av datorer kan fungera som clients.

Peer-to-Peermodellen

Det mest utmärkande för Peer-to-Peermodellen är att alla anslutna datorer är lika. Det betyder att alla fungerar som servrar och klienter åt varandra. Denna modell används huvudsakligen för att dela fi ler mellan användarna och är en modell som används Microsoftnätverk.

Jämförelse mellan Client/Server, Peer-to-Peer och andra modeller
• Stordatormodellen
All datahantering sker på en central dator och resultatet visas på lokala terminaler.
• Peer-to-Peer
Alla datorer är likvärdiga, dvs att alla datorer fungerar som servrar och klienter.
• Client/Server
En dator fungerar som server medan de övriga fungerar som klienter till denna server.

Server

En Server är en programvara som exekveras på en dator och som erbjuder en tjänst (service). Den tjänst som erbjuds kan utnyttjas av en klientprogramvara. Det låter ganska svårt men blir klarare om man tar något exempel. Det finns en mängd olika typer av servrar men som ett exempel tar vi en webbserver. Webbserverns uppgift är att skapa webbsidor (huvudsakligen html-sidor) som efterfrågas av andra datorer. Webbservern erbjuder alltså tjänsten ”webbsidor”. Det finns en mängd olika webbservrar men de vanligaste är förmodligen Microsoft Internet Information Server (IIS) och Apache som är Linux variant på en webbserver.

Klient

För att kunna utnyttja tjänsten ”webbsidor” så krävs det en klient och den kallas i detta fall för en webb-läsare. Vanliga webbläsare är (Microsoft) Internet Explorer, Firefox, Google Chrome och Mozilla. Tidgare var andra läsare, t ex Netscape ganska vanliga men sedan Microsofts webbläsare blev gratis har den dominerat marknaden länge. Numer har Firefox som också är gratis den ledande positionen. I exemplet ovan erbjuder alltså Webbserven en tjänst som kan utnyttjas av en webbklient (webbläsare). Klientprogramvaran gör en förfrågan till servern genom att skicka meddelanden och serverprogramvaran svarar på denna förfrågan och skickar ett svar (resultat)till klienten. En server kan vanligen ”serva” flera klienter och flera servrar kan slås tillsammans för att öka prestandan om antalet klienter skulle bli alltför stort. En klientdator och en serverdator är vanligen olika utrustningar speciellt konfigurerade för sina respektive uppgifter. En webbklient arbetar t ex bäst med en stor skärm medan webbservern i princip inte behöver ha någon skärm alls. I vissa fall kan emellertid både klienten och servern finnas på samma dator och vissa fall till och med i samma applikation och en klient i en applikation kan vara server till en annan applikation.

Europass

Vad är Europass? 

Europass består av samantaget fem dokument som skall göra att dina färdigheter och kvalifikationer blir tydliga och lätta att förstå i hela Europa:

– Där finns två dokument som du själv kommer åt och kan fylla i

  • Meritförteckningen hjälper dig att presentera dina färdigheter och kvalifikationer på ett effektivt och tydligt sätt.   Du kan skapa din Europass-meritförteckning på nätet med hjälp av handledningen eller ladda ned mallen, exempel och instruktioner.

  • Språkpass är ett verktyg för självbedömning av språkkunskaper och kvalifikationer.   Du kan skapa ditt Europass-språkpass med hjälp av handledningen eller ladda ned mallen, exempel och instruktioner.

– Dessutom tre dokument som utfärdas av utbildnings- och undervisningsmyndigheter:

  • Europass-mobilitet är en förteckning över kunskaper och färdigheter som förvärvats i ett annat EU-land.

  • Tillägget till slutbetyg beskriver kunskaper och färdigheter för dem som har intyg från yrkesutbildning och yrkesundervisning. Det kompletterar informationen i det officiella betyget och gör det mer lättförståeligt, särskilt utomlands.

  • Bilagan till examensbevis beskriver kunskaper och färdigheter för dem som har avgångsbetyg från högskolestudier.  Det kompletterar informationen i den officiella examen och gör den mer lättförståelig, särskilt utomlands.

– Ett nätverk av Nationella Europass-centrum – den första kontaktpunkten för att få veta mer om Europass.

Målsättning

  • Att hjälpa medborgare att kommunicera sina färdigheter och kvalifikationer på ett effektivt sätt för att hitta arbete eller utbildning;

  • Att hjälpa arbetsgivare att förstå arbetstagarnas färdigheter och kvalifikationer;

  • Att hjälpa utbildnings- och undervisningsmyndigheter att fastställa och kommunicera innehållet i meritförteckningar.

 

Skoverket

På skolverkets sidor kan du läsa mer om det som främst berör de utbildningar som leder till en yrkesexamen och de tillägg som finns för slutbetyget i de olika programen på gymnasieskolan.

 

Läs mer:

http://www.skolverket.se/fran-skola-till-arbetsliv/yrkesutbildning-europa/verktyg-for-rorlighet-i-europa/2.8305/tillagg-till-yrkesexamen-sv-1.218594

http://europass.cedefop.europa.eu/sv/about

IP adressering

[[IP-adress]] och [[subnetmask]]ar

När datorn deltar i ett nätverk behöver den en så kallad [[IP-adress]]. IP ([[Internet Protocol]]) är ett protokoll för datakommunikation som bland annat används för adressering av datorer och nätverksenheter, exempelvis skrivare, i nätverk. IP ([[Internet Protocol]]) arbetar på nätverksnivå, protokollets viktigaste uppgift är routing (vägval). Med hjälp av IP-adresser kan rätt mottagare och avsändare adresseras och routrar tittar på denna adress för att avgöra hur paket ska skickas vidare. En [[IP-adress]] är en unik adress som i de flesta fall tilldelas datorn av en så kallad [[DHCP]]-server för att datorn ska kunna identifieras i nätverket. I andra fall kan en fast [[IP-adress]] vara att föredra och detta sätter en nätverksadministratör eller tekniker manuellt. Exempel på när en fast [[IP-adress]] är att föredra är på en webbserver eller en skrivare. Alla enheter som skickar data på Internet eller ett nätverk måste ha ett [[IP-adress]]. Detta tilldelas enhetens [[nätverkskort]] (NIC). Ex på enheter i ett nätverk är datorer, ip-telefoner, skrivare och routrar. (På Wikipedia finner du mer om [[Routing]])

IP-adressen behöver inte vara densamma hela tiden, utan kan variera beroende på sammanhang och då har man en sk. dynamisk [[IP-adress]]. Dessutom kan datorn exempelvis använda en [[IP-adress]] i ett lokala nätverk ([[LAN]]) men en helt annan [[IP-adress]] på Internet ([[WAN]]). Vi människor agerar likadant eftersom vi presenterar oss på olika sätt beroende på socialt sammanhang. Inom familjen känns det onödigt att presentera sig med både för- och efternamn, något som däremot känns helt naturligt att presentera sig med på en formell arbetsintervju. Datorn kan heta 192.168.0.190 i det lokala nätverket men 94.184.92.86 på Internet.

All data i ett nätverk skickas som paket med information om vilken [[IP-adress]] de ska till och avsändaren av paketet är den som anger mottagarens adress. Detta gör att varje dator i ett nätverk måste ha en unik [[IP-adress]]. Om två ­datorer har samma [[IP-adress]] går det inte att veta vilken av datorerna som är ett pakets ­avsedda ­mottagare (om två personer i samma flerbostadshus heter Anders Andersson kan brev­bäraren inte veta vem av dem som ska få paketet som han har med sig).

En [[subnätmask]] är en bitmask som visar var nätverksadressen slutar och värdadresserna börjar och anger därför hur stort nätet är. Den lägsta nätverksadressen anger nätverkets nummer (Net-ID) och den högsta adressen på nätverket anger en sk. [[Broadcast address]]. Subnätmasken består av 32 bitar, som var och en kan ha värdet ett eller noll. På samma sätt som med IP-adresser skrivs varje byte decimalt med en särskiljande punkt. Med hjälp av subnätmasken räknar datorn ut vilket nätnummer den finns på (programmeringsmässigt används en logisk AND-operation).