Hur [[IP-adress]]er delas ut
För att en dator skall fungera i ett nätverk måste den ha en IP-adress och som tidigare nämnts, en subnätmask. För att dessutom komma åt Internet behöver den adressen till Default Gateway och adressen till en DNS-server. Detta kan som sagt ställas in manuellt, statisk adress, men om man har några datorer i nätverket blir det snabbt jobbigt att hålla reda på dessa. Då använder man [[DHCP]] för att dela ut adresser dynamiskt.
Statisk och dynamisk tilldelning av [[IP-adress]].
- Statisk tilldelning – administratören konfigurerar manuellt datorernas [[IP-adress]], subnetmask och [[default gateway]] till [[DNS]]-servern på alla enheter. Detta arbete tar mycket tid och måste dokumenteras noggrant. Fördelen är att man får större kontroll på IP-numren vilket ökar säkerheten, samt att det är bra på enheter som inte bör byta IP-nummer, ex. skrivare och servrar som ska nås av användarna.
- Dynamisk tilldelning – en [[DHCP]]-server delar automatiskt ut [[IP-adress]].
[[IP-adress]]en lämnas tillbaka efter en viss tid och datorerna begär då ett nytt. Snabbare då många datorer kräver [[IP-adress]]. Kräver kunskap om DHCP.
[[DHCP]]-servrar
Dynamic Host Configuration Protocol ([[DHCP]]) är en nätverkstjänst som ger datorer möjligheten att bli automatiskt tilldelade inställningar från en server så att administratörer slipper att manuellt konfigurera varje nätverksdator. Datorer som är konfigurerade för att bli DHCP-klienter har ingen kontroll över inställningarna de får från DHCP-servern, och konfigurationen sker utan att datorns användare märker något. Varje gång du startar din dator på skolan kontaktar den en [[DHCP]]-server. Det kan vara en dator, [[router]] eller någon annan enhet som har en DHCP-server installerad. I hemmanät får ofta en ISR ([[Integrated Services Router]]) eller en integrerad [[router]] ett publikt [[IP-adress]]nummer från din ISP ([[Internet Service Provider]]) och delar sen ut privata [[IP-adress]]er till datorer och enheter på nätverket. Den integrerade routern blir då både en [[DHCP]]-klient och en [[DHCP]]-server. En sådan integrerad eller konsument[router]] kan dessutom innehålla flera andra tjänster ex. [[webbserver]], [[brandvägg]], Virtuellt privat nätverk (VPN, en. [[Virtual Private Network]]) och [[kryptering]].
[[DHCP]]- tillvägagångsätt
Så här går det till när en dator kontaktar en DHCP-server för att få ett [[IP-adress]]:
- [[DHCP]]-discover – Klienten broadcastar ut en förfrågan efter ett [[IP-adress]]. Den skickar med sin [[MAC-adress]] och hostnamn.
- [[DHCP]]-offer – Alla DHCP-servrar svarar med ett broadcast. Den inkl: ett erbjudet [[IP-adress]], subnetmask, lånetidslängden och serverns eget [[IP-adress]]. För att inte riskera [[IP-adress]] dubblett (om någon skrivit in [[IP-adress]] manuellt) pingas [[IP-adress]]en först.
- [[DHCP]]-request – Klienten svarar på det första erbjudandet det får genom ett broadcast till servern. De andra servrarna struntar då i förfrågan.
- [[DHCP]]-acknowledge – När servern fått klientens svar, skickar den ut en bekräftelse via unicast. Detta innehåller [[IP-adress]], lånelängden och andra inställningar ex gateway.
Några av de vanligaste inställningarna som DHCP-servern ger till DHCP-klienter är:
- IP-adress och nätmask
- DNS
- WINS
Ofta används en DHCP-server för att skicka annan konfigurationsinformation som:
- Värdnamn
- Domännamn
- Standardgateway
- Tidserver
- Skrivarserver
Som tidigare nämnts är fördelen med att använda DHCP är att ändringar i nätverket, till exempel en ändring av adressen till [[DNS-server]]n, bara behöver ändras i DHCP-servern, och alla nätverksklienter kommer automatiskt att omkonfigureras nästa gång deras DHCP-klienter hämtar information från DHCP-servern. DHCP-servern gör det också är enklare att integrera nya datorer i nätverket, eftersom man inte behöver leta rätt på en ledig [[IP-adress]]. Även konflikter i tilldelning av [[IP-adress]]er minskar. Skulle man av någon anledning aktivera ytterligare [[DHCP]]-srevrar på samma nätverk kommer nätverket att bli trögt och upphöra att fungera.