Subnätning, dvs. hur man delar upp ett datornätverk i mindre delar.
No comments
Kategori: Nätverksteknik
Ämnet nätverksteknik behandlar nätverksutrustning och it-systemlösningar samt övervakning för att uppnå hög driftsäkerhet inom nätverksområdet. Det behandlar också klienter och servrar samt hur övrig utrustning samverkar inom nätverksområdet. Dessutom behandlas programvara för både klienter och servrar samt administration av servertjänster i nätverksmiljö.
De viktigaste uppgifterna för en nätverkstekniker är att göra spridning av information möjlig, men också att bevara företagets data på ett säkert sätt. Det innebär bland annat att bygga upp goda säkerhetsrutiner och genomföra uppgraderingar regelbundet. I de flesta nätverk är uppkopplingen till internet oerhört viktig, eftersom mycket information hämtas från webb- och e-postservrar.
Ämnets syfte
Undervisningen i ämnet nätverksteknik ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om lokala och globala datornätverk till den nivå som krävs för att yrkesmässigt administrera lokala nätverk och kunna säkerställa en snabb och säker kommunikation mellan ingående enheter. Undervisningen ska leda till att eleverna utvecklar kunskaper om hård- och mjukvaruinstallationer samt färdigheter i konfigurering, optimering, analys och administration av nätverk.
Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla förmåga att utföra vanliga arbetsuppgifter på vanligt förekommande system. Eleverna ska ges möjlighet att lösa problem, utföra felsökning och åtgärda fel, både självständigt och i samarbete med andra. I undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla sitt miljö- och säkerhetstänkande.
Undervisningen ska leda till att eleverna utvecklar förmåga att möta och kommunicera med kunder och uppdragsgivare på ett serviceinriktat och kvalitetsmedvetet sätt. Eleverna ska ges möjlighet att utveckla förmåga att uttrycka sig både skriftligt och muntligt samt att dokumentera sitt arbete. I undervisningen ska praktiska och laborativa moment varvas med teoretiska moment.
Undervisningen i ämnet nätverksteknik ska ge eleverna förutsättningar att utveckla följande:
Kunskaper om uppbyggnad och funktion av nätverks olika delar och komponenter.
Förmåga att planera sitt arbete samt att läsa och tolka instruktioner, manualer och andra dokument på både svenska och engelska.
Förmåga att utföra hårdvaru- och mjukvaruinstallation samt konfigurering, optimering, analys och administration av nätverksmiljöer.
Förmåga att bygga upp nätverk och anläggningar samt att skapa systemlösningar.
Förmåga att övervaka, underhålla, felsöka samt identifiera och åtgärda fel i utrustning i nätverksmiljöer.
Kunskaper om lagar och andra bestämmelser inom nätverksområdet.
Förmåga att arbeta på ett säkert sätt som förebygger skador på person, egendom och miljö.
Förmåga att dokumentera sitt arbete.
Förmåga att ge råd till användare av nätverkssystem och datorteknisk utrustning
Adressering i nätverk.
Adressering i nätverk, kommunikation av data mellan olika enheter samt hur kommunikationen fungerar utifrån tekniska regler för de olika protokollen. Hur utdelning av adresser fungerar med dynamic host configuration protocol (DHCP).
Nätverksprotokoll.
Nätverksprotokoll, dvs. hur digital kommunikation mellan olika datorenheter fungerar. Administration och konfiguration av nätverksprotokoll.
Information och utrustning
Hur information hanteras och hur utrustning och tjänster fungerar i samverkan i olika kommunikationslösningar.
Nätverkets uppbyggnad
Uppbyggnad av nätverks olika delar samt funktion av bandbredd, till exempel mätning av kapacitet och kapacitetsbehov för olika bredbandslösningar
Katalogtjänster
Enklare katalogtjänster
Designa för IPv6
Designa för IPv6
IP-adressplan
IP-adressplan
Subnäta ett IP-nätverk
Nätverkssegmentering
Varför dela upp i delnät (subnät)
I tidiga nätverksimplementeringar, var det vanligt att organisationer lät alla datorer och andra [[nätverksenheter]] ansluta till ett enda IP-nätverk. Alla enheter i organisationen tilldelades en IP-adress med ett matchande nätverks-ID. Denna typ av konfiguration är känd som en platt nätverksdesign. I ett litet nätverk, med ett begränsat antal enheter, är en platt nätdesign inget problem. Men allteftersom nätverket växer, kan den här typen av konfiguration skapa stora problem.
Tänk dig ett [[Ethernet]]-nätverk där enheter använder broadcast för att efterfråga nödvändiga tjänster och enheter. Minns att vid broadcastsändning skickas ett meddelande till alla värdar på ett IP-nätverk. [[Dynamic Host Configuration Protocol]] (DHCP) är ett exempel på en nätverkstjänst som är beroende av sändningar. Enheter skickar förfrågningar över nätverket för att lokalisera [[DHCP]]-servern. På ett stort nätverk, kan det skapa en betydande mängd trafik och att nätet blir trögt. Dessutom, eftersom en sändning riktar sig till alla enheter måste alla enheter acceptera och bearbeta trafiken, vilket resulterar i ökade krav på enheten vid bearbetning. Om en enhet måste bearbeta en stor mängd sändningar, kan det leda till att enheten arbetar långsammare. Av skäl som dessa, måste större nätverk delas in i mindre undernätverk (subnät), för att gruppera enheter och tjänster i mindre grupper.
Att segmentera ett nätverk, genom att dela det i flera mindre nätverk, kallas subnät. Dessa undernä kallas delnät. Nätverksadministratörer kan gruppera enheter och tjänster i [[subnät]] som bestäms av geografiskt läge (kanske 3: e våningen i en byggnad), genom organisatorisk enhet (kanske försäljningsavdelningen), efter enhetstyp (skrivare, servrar, [[WAN]]), eller någon annan uppdelning som är vettigt för nätverket. Subnäting kan minska den totala trafiken på ett nätverk och förbättra nätverksprestandan.
Obs: Ett delnät (subnät) är ekvivalent med ett nätverk och dessa termer kan användas omväxlande. De flesta nätverk är ett delnät (subnät) av något större IP-adressblock.
Kommunikation mellan subnäten
En [[router]] är nödvändig för att enheter i olika nätverk skall kunna kommunicera. Enheterna i ett nätverk använder routerns gränssnitt för att kommunicera till andra nätverk genom en [[default-gateway]]. Trafik som är avsett för en enhet i ett fjärrnätverk kommer att behandlas av routern och vidarebefordras mot destinationen. För att avgöra om trafiken är avsedd för det lokala eller fjärr nätet, använder routern [[nätmaskadressen]].
I ett subnätat nätverk fungerar detta på exakt samma sätt. Såsom visas i figuren nedan, skapas flera logiska delnät från ett enda adressblock eller nätverksadress. Varje subnät behandlas som ett separat nätverk. Enheter på samma [[subnät]] måste använda en IP-adress, [[nätmaskadress]] och [[default-gateway]] som överensstämmer med undernätet som de är en del av.
Trafiken kan inte vidarebefordras mellan olika delnät utan att använda en router. Varje gränssnitt på routern måste ha en IPv4-värdadress som tillhör nätverket eller delnätet som routerns gränssnitt är anslutet till.
IP-nummerräkning
Hur ett IP-nummer är uppbyggt
Ett IP-nummer är uppbyggt av 32 bitar. En bit är en etta eller nolla. För att vi människor skall ha lättare att hantera IP-nr brukar man omvandla de 32 bitarna till fyra grupper av decimala tal – men kom ihåg att datorer aldrig ser IP-nr annat än som 32 bitar! Man behöver också känna till att ena delen av ett IP-nr är Nät-id och andra delen är Host-id. ”Host” är engelska och betyder värd, dvs datorer och skrivare e t c (helt enkelt alla de enheter som har egna IP-nr). Jämför med telefonnummer, där en del är riktnummer och en del är abonnentnummer: t ex 031151536 – där vet vi (i alla fall om vi är från Göteborg) att 031 är riktnummer (jfr ”nät”) och 151536 (jfr ”host”) är abonnentnummer.
Så här ser en dator ett visst IP-nr:
11000000000110001100110000001111 <<<<< räkna och du finner 32 bitar!
För att vi människor skall ha lättare att hantera det brukar vi dela upp bitarna i 4 grupper (med 8 bitar i varje grupp) och sätta en punkt emellan (punktnotation).
11000000 . 00011000 . 11001100 . 00001111
Varje grupp av 8 bitar kallar vi för en ”oktett”. IPv4 nummer består av 4 ”oktetter”. Nu blir det lätt att tala om IP-nr även när de är utskrivna som bitar: ”Fjärde biten i andra oktetten” är svårt att missförstå. Observera att man räknar bitarna i ”oktetten” från vänster till höger.
För att göra det ännu enklare i vardagen brukar man dessutom förvandla varje enskild oktett till ett decimalt tal, och det är så vi normalt ser ett IP-nummer. Ovanstående IP-nr på 32 bitar blir då:
192 . 24 . 204 . 15
eller som vi visat grafiskt i ett annat avsnitt med IP-numret 172.16.254.1
Omvandling av decimala IP-nr till binära och vice versa.
Om du skall förvandla ett decimalt IP-nr till bitar rekommenderar jag att du använder en tabell med värdena 128 64 32 16 8 4 2 1, och bygger ihop varje decimalt tal. I denna tabell är det också lätt att markera en binär oktett och tvärtom omvandla den till ett decimalt tal.
| Oktett: | 1 | 2 | 3 | 4 | |||||||||||||||||||||||||||||||
| Klass: |
A |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
B
172.16.0.0 – 172.31.255.255
Nätmask:255.255.0.0
C
192.168.0.0 – 192.168.255.255
Nätmask: 255.255.255.0
Om du har en annan metod för att omvandla tal mellan det decimala och binära talsystemet får du gärna använda den, det viktiga är att du hittar en metod som fungerar för dig!
Nätmask och prefix
En nätmask visar hur många bitar av ett visst IP-nummer som är Nät-id, och man använder nätmasken för att ta reda på adressen till nätverket. Observera att en nätmask inte är ett IP-nummer utan mer att betrakta som ett verktyg man använder på ett IP-nummer!
En nätmask kan se ut såhär: 255.255.255.0
Som du kanske minns räknar datorer inte med decimala tal utan med bitar, och omvandlar vi denna decimala nätmask till en binär sträng ser den istället ut såhär:
| IP-nr: | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | . | 1 | 1 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 1 | 1 |
| Nätmask: | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Om vi räknar antalet 1:or i nätmasken får vi det till 24 st. Just denna nätmask visar att det är 24 bitar som används till Nät-id. Resten av bitarna (8 st) är 0:or och tillhör alltså inte Nät-id.
Ett prefix är ett tal som visar samma sak som nätmasken. För att skilja prefix och IP-nr åt skrivs prefixet efter snedsträck, t ex /24. Detta prefix visar samma sak som ovanstående nätmask – d v s att det är 24 bitar som tillhör Nät-id.
Om vi med prefix skall visa att vårt IP-nr har ett Nät-id som består av 24 bitar skriver vi: 192 . 24 . 204 . 15 /24, och detta motsvaras alltså av:
| IP-nr: | 192 . | 24 . | 204 . | 15 |
| Nätmask: | 255 . | 255 . | 255 . | 0 |
Hur man tar reda på nätadressen med hjälp av ett IP-nr och nätmask/prefix.
Då man skall ta reda på nätadressen med hjälp av IP-nr och nätmask (eller prefix), börjar man med att förvandla både IP-nr och nätmask till binära strängar.
|
IP-nr: |
192 . |
24 . |
204 . |
15 |
|
Nätmask: |
255 . |
255 . |
255 . |
0 |
Förvandla från decimala tal till binära, därefter skriver man nätmasken under IP-nr:
| IP-nr: | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | . | 1 | 1 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 1 | 1 |
| Nätmask: | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Nu skall man uppifrån och ner utföra den logiska operationen AND på IP-nr och Nätmask. AND innebär att man bara flyttar ner 1:or då de finns i både IP-nr och nätmask – detta är den regel vi behöver komma ihåg, 1 AND 1 = 1 1 AND 0 = 0 0 AND 1 = 0 0 AND 0 = 0.
| IP-nr: | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | . | 1 | 1 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 1 | 1 |
| Nätmask: | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Nätadress: | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | . | 1 | 1 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Resultatet av denna logiska operation är vår nätadress! Om vi nu omvandlar vår nätadress från binära siffror till decimala tal, finner vi att det blir:
192 . 24 . 204 . 0
Om man istället skall ta reda på nätadressen med hjälp av prefix ”översätter” man prefixet till lämplig nätmask. I vårt fall ovan är det prefixet /24 som förvandlas till 24 st ettor följt av 8 st nollor. Därefter utför man AND-operation precis på samma sätt som ovan.
Observera att adresser till nätverk alltid avslutas med en eller flera nollor. I vårt exempel ovan är Nät-id 24 bitar och resterande 8 bitar är 0:or (host-del). Tillsammans utgör dessa delar adressen till nätverket.
Hur man räknar ut hur många hostar som får plats på ett nät.
Enkelt kan man säga att de bitar av en nätadress som EJ nyttjas till Nät-Id (eller broadcastadress) kan användas och delas ut till hostar på nätet (hostar är alltså datorer, skrivare etc).
Om vi går tillbaka och åskådliggör vår nätadress (192 . 24 . 204 . 0) och nätmask (255 . 255 . 255 . 0) utläser vi att det är ett Klass C nät och binärt ser det ju ut så här:
| Nätadress: | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | . | 1 | 1 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Nätmask: | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Med hjälp av nätmasken kan vi se att det i ovanstående exempel är 8 bitar som ej nyttjas till Nät-id.
Motsvarande för ett Klass A nät blir:
| Nätmask: | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
och för ett Klass B nät:
| Nätmask: | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
men vi fortsätter med vårat Klass C nät:
| Nätmask: | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Förutom två undantag kan alla dessa 8 bitar nyttjas till att adressera hostar i ett Klass C nät. Anledningen till att alla 8 bitar inte kan nyttjas är att den absolut sista adressen (bara 1:or) är den s k broadcastadressen, och den första adressen (bara 0:or) är ju reserverad för nätverket. De adresser vi kan nyttja till hostar är från och med 00000001 t o m 11111110. Om vi omvandlar dessa siffror och sätter in dem i vårt exempel ovan kan vi alltså adressera hostar mellan:
192 . 24 . 204 . 1 till 192 . 24 . 204 . 254
Om vi räknar antal hostar som får plats på just detta nät finner vi att svaret är 254.
Det finns en mycket lämplig formel att använda för att räkna ut antal möjliga hostar, och den är:
2antal host-bitar – 2 = antal möjliga hostar i ett nät
Formeln läses ”2 upphöjt till antal ’host-bitar’ minus 2” och om vi sätter in våra värden i denna formel får vi:
28 – 2 = (2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2) – 2 = 256 – 2 = 254
Anledningen till att man tar minus 2 i slutet av denna formel är för att ta bort adresserna till nät och broadcast, som alltså inte kan användas till hostar.
Hur man tar reda på broadcastadressen och åskådliggör denna decimalt.
En broadcastadress används när man vill göra sändning till samtliga hostar inom ett och samma nät. För att räkna ut broadcastadressen måste man ha tillgång till nätverksadress och nätmask/prefix. Vi tittar på vår nätadress och vår nätmask binärt:
| Nätadress: | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | . | 1 | 1 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Nätmask: | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | . | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Som vi ser ovan är alltså de sista 8 bitarna reserverade för host-adresser. Som vi också gått igenom finns det två undantag, nätadressen (där de sista 8 bitarna är 0:or) och broadcastadressen. För att det skall vara en giltig broadcastadress ersätter man samtliga 0:or i hostdelen med 1:or.
Efter denna ersättning får man broadcastadressen, och den blir:
| Broadcastadress: | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | . | 0 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | 0 | . | 1 | 1 | 0 | 0 | 1 | 1 | 0 | 0 | . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
…och omvandlar vi broadcastadressen till decimala tal blir den:
192 . 24 . 204 . 255
Hur man visar första och sista möjliga hostadress.
I princip har vi gått igenom detta i punkt 5, men vi tar en snabb titt igen. Vi utgår från nät- och broadcastadress:
Nätadress: 192 . 24 . 204 . 0
Broadcastadress: 192 . 24 . 204 . 255
Sedan tidigare vet vi att dessa två adresser ej kan nyttjas till hostar.
Första möjliga hostadress är: IP-nr 192 . 24 . 204 . 1
(adressen näst efter nätadressen).
Sista möjliga hostadress är: IP-nr 192 . 24 . 204 . 254
(adressen näst före broadcastadressen).
Och som vi räknat ut i punkt 5 vet vi alltså att det får plats 254 hostar just på detta nät!
Hur man delar upp ett nät i subnät.
Ibland vill man dela upp sitt nätverk i mindre delar. Dessa mindre delar kallas subnät.
Nät delas upp med hjälp av [[routrar]] och varje port på routern behöver ha en unik nätadress. Internetleverantören brukar tillhandahålla en nätadress, och om vi vill ha fler egna nät än den vi får av vår internetleverantör behöver vi lösa detta på något annat sätt.
Detta löses med hjälp av ”subnetting”.
Om vi tittar på vår nätadress (192 . 24 . 204 . 0) binärt, ser den ut såhär:
11000000 . 00011000 . 11001100 . 00000000
De första 24 bitarna är vårt Nät-id, och det kan vi inte ändra på. Däremot bestämmer vi själva över de sista 8 bitarna (de som normalt brukar användas till hostadresser). Då man delar upp ett nät i subnät lånar man helt enkelt av ”host-bitarna” och ”bygger ut” huvudnätadressen.
Om vi bestämmer oss för att låna 4 bitar till subnät (understrukna nedan) kommer de 28 första bitarna att vara nätadress följt av subnätadress. De sista 4 bitarna är tillgängliga för hostar, på varje enskilt subnät.
11000000 . 00011000 . 11001100 . 00000000
Ovanstående understrukna fyra bitar lånas till subnät och för de datorer som finns på varje subnät konstrueras en ny nätmask efter dessa förutsättningar – denna nya nätmask kallar man för ”subnätmask”. I vårt fall blir subnätmasken:
255 . 255 . 255 . 240 eller 11111111 . 1111111 . 11111111 . 11110000
Om vi vill veta hur många subnät det får plats i ovanstående exempel räknar vi antalet bitar vi lånat till subnät, i detta fall 4. Formeln som används är snarlik den vi använder för att räkna ut antal hostar per nät (blanda inte ihop dessa!!):
2Antal ’lånade hostbitar’ = Antal möjliga subnät
24 = 2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2 = 16
Vi har alltså tillgång till 16 olika subnät då vi lånar 4 bitar från host-delen. Subnäten adresseras binärt från 0000 – 1111. Vi kan applicera subnätsadresserna på vår nätadress enligt:
Subnät 1: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00000000
Subnät 2: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00010000
Subnät 3: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00100000
Subnät 4: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00110000
Subnät 5: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 01000000
- . . . .
(o s v subnät 6 – 13)
- . . . .
Subnät 14: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 11010000
Subnät 15: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 11100000
Subnät 16: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 11110000
Då vi har gjort ovanstående uppdelning kan vi använda beräkningarna då det gäller antal hosts, första och sista möjliga host, broadcastadress etc på subnäten precis på samma sätt som vi utför beräkningar på vårt ursprungliga nät – med den viktiga skillnaden att vi räknar med subnätmask och på subnät istället.
Om vi tittar på vårt nät än en gång kan vi t ex besvara frågan ”Vad blir antal hosts, broadcastadress samt adress till första och sista host på vårt 3:e subnät?”.
Det tredje subnätet har adress:
Subnätmask: 11111111 . 11111111 . 11111111 . 11110000
Adress subnät 3: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00100000
Adress subnät 3 decimalt: 192 . 24 . 204 . 32
Som vi ser finns det fyra bitar tillgängliga för hosts på varje subnät. Om vi skall räkna hur många hostar det får plats använder vi formeln från punkt 5 ovan. 2antal host-bitar – 2. I vårt fall nu blir det 24 – 2 = (2 ∙ 2 ∙ 2 ∙ 2) – 2 = 16 – 2 = 14. På varje subnät kommer det alltså att få plats 14 hostar!
För att få fram broadcastadressen på subnät 3 ersätter vi tillgängliga hostbitar med 1:or, precis som vi gjort tidigare:
Broadcastadress subnät 3: 11000000 . 00011000 . 11001100 . 00101111
…och omvandlar vi denna decimalt får vi:
Broadcastadress subnät 3 (dec): 192 . 24 . 204 . 47
Det blir nu lätt att avgöra första och sista möjliga host på subnät 3, precis på samma sätt som då det gäller den ursprunliga nätadressen:
Första möjliga hostadress subnät 3: 192 . 24 . 204 . 1
(adressen näst efter subnätadressen).
Sista möjliga hostadress subnät 3: 192 . 24 . 204 . 46
(adressen näst före (sub)broadcastadressen).