Kommunikation över nätet

Vi använder allt mer nätverk i våra liv, istället för att skapa nya tekniker så försöker vi använda det som finns genom att skapa nya tjänster.
För att du ska kunna förstå den här kursen, används modeller som förklarar hur tekniken är uppbyggd. Du kommer även att använda verktygen ”Packet Tracer” och ”wireshark” för att förstå hur nät byggs upp.

Plattformen för kommunikation

Kommunikationens element

Kommunikation består av tre element:
Sändaren – den som vill skicka data. Ex. en dator
Mottagaren – den som ska ta emot datan. Ex. en webbserver.
Mediet – den kanal som används. Ex. en kopparkabel.
Ska du skicka en bild måste den först plockas ner i bitar och sen skickas ex. via luften på ditt trådlösa nät.

Kommunicera meddelanden

I teorin skulle du kunna skicka en bild via nätet som en enda lång ström av bitar. I praktiken går inte det då bara en skulle kunna skicka åt gången och skulle nätet gå ner en kort stund skulle hela bilden få skickas om på nytt. För att slippa dessa problem delar man in datan i mindre delar som kallas segment. Nackdelen är givetvis att det blir krångligare att skicka data. Istället för att skicka allt på en gång med en adress måste datan delas upp och varje del ska packas in och få en adress.

Nätets delar

Nätet består av hårdvara i form av bland annat datorer, switchar och routrar, men även av mjukvara och tjänster i form av bland annat emailprogram och webbservrar.

Klienter och deras roll i nätet

De vanligaste enheterna i ett nät är klienter som kan vara PC, skrivare, IP-telefoner etc. I ett nät kallas en klient för en värd. En värd kan vara både sändare och mottagare och har en unik adress för att skilja sej från de andra.
En värd kan även vara en klient eller en server eller båda, beroende på vilken mjukvara som är installerad. En server erbjuder en tjänst, ex. en webbserver. En klient efterfrågar denna tjänst, ex. en webbläsare.

Nätverksenheter och deras roll i nätet

För att värdar (datorer, skrivare etc) ska kunna kommunicera måste det finnas nätverksenheter som vidareförmedlar datan. Detta är ex. routrar, switchar, modem och brandväggar. Dessa enheter måste kunna:

  • Rena och förstärka signaler
  • Hålla reda på olika vägar genom nätet
  • Ha koll på om andra enheter krånglar
  • Kunna skicka data på alternativa vägar om en går ner
  • Prioritera trafiken för att QOS ska fungera. Vilket segment ska skickas först?
  • Tillåta eller blockera trafik beroende på vad som är inställt.

Nätverksmedia

Data behöver en kanal för att kunna färdas. Dessa kanaler kallas för medium och består av metall, fiberoptik eller luften. Innan datan kan skickas måste den kodas beroende på vilket medium som används:

  • Metallmedium skickar med elektriska signaler.
  • Fiberoptik skickar med ljuspulser.
  • Luften skickar med elektromagnetiska vågor. (Trådlös överföring)

Olika media har olika fördelar. Det som skiljer är; räckvidd, hastighet, kostnad och var det kan installeras.

LAN, WAN och Internet

Local Area Networks LAN

Nätverk kan delas in i; arean det täcker, antal användare och typer av tjänster som ingår. Ett LAN är ett nätverk som oftast begränsar sej till en byggnad och där det finns tjänster för de som jobbar eller studerar där.

Wide Area Networks WAN

Då en organisation växer behöver den knyta ihop olika LAN för att kunna samarbeta. Då skapas ett WAN. Ett WAN består av flera LAN ofta sammankopplade med kanaler som hyrs av telefonbolag och där speciell utrustning används.

Internet – ett nätverk av nätverk

Internet består av ett nät uppbyggt av flera nät. Dessa nät ägs av ISP (Internetleverantörer) som ex. Telia och Bredbandsbolaget.
Ett Intranät är ett nät som används inom en organisation ex. för att visa information.

Nätverkssymboler

För att kunna förstå och designa nät måste man kunna vissa symboler och begrepp. Några av dessa är: NIC (nätverkskort), PC, switch, router och LAN-medium. Se till att du kan rita dessa på ett enkelt sätt.

Protokoll

Kommunikationsregler

All form av kommunikation kräver regler för att sändaren och mottagaren ska förstå varandra. Dessa regler kallas för protokoll. Olika form av medier kräver olika protokoll, ex. ett för telefoner och ett för att skicka ett brev. Olika protokoll samarbetar ofta och då kallas dessa för en protokollstack. Dessa finns både i hård och mjukvara. Protokollstackarna är indelade i skikt där de nedersta förklarar hur data ska skickas på ett visst medium och de översta förklarar hur ett datorprogram ska göra för att skicka.

Nätverksprotokoll

Nätverksprotokoll beskriver bland annat; dataformatet, vägval, felhantering och anslutning till andra datorer.

Protokollstackar och industristandarder

Protokoll utvecklas oftast i enighet med industristandarder. Dessa standarder har skapats av standardiseringsorganisationer som ex. IEEE och IETF.  Fördelen med detta är att produkter och protokoll från olika företag fungerar tillsammans.

Samarbetet mellan protokoll

Ett ex. på hur olika protokoll samarbetar är när en webbläsare kontaktar en webbserver:

  • Applikations protokoll: http – bestämmer hur en webbklient ska fråga efter en webbsida av en server.
  • Transport protokoll : TCP – bestämmer hur datan ska skickas mellan datorerna
  • Internet protokoll: IP – bestämmer hur paketen ska hitta på Internet
  • Fysiska protokoll: Ethernet – bestämmer hur paketen ska hitta på LANet.

Teknikoberoende protokoll

För att ett protokoll ska kunna fungera oberoende av vilken teknik som används måste protokollet beskriva vad som ska göras, inte hur det ska göras. Ex. fungerar Internet Explorer och Firefox olika men båda kan användas till att surfa på Internet. Hur de fungerar är upp till tillverkaren, men vad som ska göras bestäms i protokollet.

Fördelarna av att använda modeller i skikt

Fördelen med att dela in protokoll i en modell med flera skikt är att det blir enklare att utveckla nya protokoll, hindrar att protokollförändringar i ett skikt påverkar ett annat skikt samt gör det lättare att förstå hur protokollen samarbetar.

Protokoll och referensmodeller

En protokollmodell är en modell av hur en protokollstack arbetar. Ex. TCP/IP-modellen visar hur TCP/IP-stacken arbetar.

En referensmodell beskriver hur något är uppbyggt. Ex. hur en router ska ta emot packet. En referensmodell kan inte installeras i en dator utan är en beskrivning om hur du ex. ska bygga din dator.

OSI-modellen är den vanligaste referensmodellen. Den används bland annat för nätverksdesign och felsökning.

TCP/IP-modellen

TCP/IP-modellen skapades på 70-talet och beskriver i fyra skikt hur datakommunikation ska fungera. Dessa skikt är: Applikation, Transport, Internet och Nätverksåtkomst. Det är en öppen standard vilket innebär att vem som helst får lägga till delar till modellen så länge man följer protokollet. Dessa kan laddas ner från IETF och kallas för RFC.

Kommunikationsprocessen

TCP/IP-modellen beskriver hur protokollen i TCP/IP-stacken fungerar. För att man ska kunna skicka data måste följande steg ske:

  • Skapandet av data på applikationslagret
  • Segmentering och inkapsling av datan när det passerar ner genom protokollstacken
  • Uppdelningen av datan i bitar på nätverksåtkomstlagret
  • Transport på nätverket till mottagaren
  • Mottagandet av data på nätverksåtkomstlagret
  • Avkapslingen och sammansättandet av data när det passerar upp genom protokollstacken
  • Uppskickandet av data till programmet som ska ha det på applikationslagret.

Protokoll och inkapsling av data

När data skickas ner genom protokollstacken läggs ny data på för varje skikt. Detta kallas för inkapsling. Ungefär som när du skriver ett brev och sen lägger till kuvert, adress, frimärke mm.
Namnet på datan ändras beroende på vilket skikt det befinner sej på, men samlingsnamnet på datan oavsett var den befinner sej är PDU. (Protocol Data Unit). Här är PDU namnen:

  • Applikationslagret – PDU kallas för Data
  • Transportlagret – PDU kallas för Segment
  • Internetlagret – PDU kallas för Packet
  • Nätverksåtkomstlagret – PDU kallas för Ramar (Frame)
  • När det sänds på ett medium – PDU kallas för Bitar.

Sänd och mottagningsprocessen

Detta händer i protokollstacken TCP/IP på en webbserver då en webbklient begärt en sida:
Applikationslagret – Protokollet http skickar ner ett sida kodad i HTML till:

  • Transportlagret – här inkapslas datan i segment och en header läggs till. Den beskriver vilket program som skickat datan, i vårt fall, en webbserver. Den anger även till och från portnummer. Sen skickas segmentet ner till:
  • Internetlagret – här inkapslas segmentet om till ett IP-packet. En ny header läggs till som anger till och från IP-nummer. Sen skickas paketet ner till:
  • Nätverksåtkomstlagret – här inkapslas paketet om till en Ethernetram. En ny header läggs till som anger till och från MAC-adress.  En trailer läggs även till som används för att kolla om ramen kommer fram som den ska. Därefter delas ramen upp i bitar och skickas iväg på nätet genom NIC (nätverkskortet).
  • När bitarna kommer till webbklienten händer samma sak fast i omvänd ordning. NIC tar emot bitarna och sätter ihop dem till en ram som sedan skickas upp till Internetlagret och avkapslas till ett packet osv.

OSI-modellen

OSI skapades 1984 och syftet var att ha en referensmodell att utgå ifrån då man skapade nya protokoll. OSI har sju skikt som beskriver allt som händer när data transporteras. En av fördelarna med att dela in processen i skikt är att varje skikt kan operera oberoende av de andra. Skapar du en webbsida bryr du dej bara om det översta lagret, skikt sju, då behöver inte bry dej om hur klienten ansluter till webbservern.

OSI-modellen. Nerifrån och upp:

  1. Physical-signaler och media omvandlar bitarna till ström, ljus eller ljud, bestämmer den fysiska hastigheten, ex. kablar, hubbar, repeters. Manchesterencoding.
  2. Datalink-fysisk adress, nätverkstopologi, logisk åtkomst. Ex.. switchar, bryggor och NIC. Ethernet, PPP, FDDI.
  3. Network-vägval och logisk adress ex., routrar. IP, OSPF, ISDN, ICMP, IPSec.
  4. Transport-flödes och felkontroll, virtual circuits. TCP, UDP.
  5. Session-upprättar sessioner, SQL, RPC, NetBIOS, SSL.
  6. Presentation-kryptering, komprimering och konvertering, DES, MPEG, ASCII.
  7. Application-nätverkstjänster till applikationer. Ex. PC, brandväggar. DNS, FTP, http,Telnet.

Jämför OSI-modellen med TCP/IP-stacken

Om man jämför OSI-modellen med TCP/IP-stacken ser man att OSI-modellen använder sju skikt istället för fyra. Syftet är bl.a att ge en utförligare beskrivning om hur det går till.

Nätverksadressering

Nätverksadressering

OSI-modellen beskriver hur kodning, formatering, segmentering och inkapsling sker av data som ska skickas via nätet. En dataström delas upp blandar sej med annan trafik på Internet. Därför är det viktigt att datan kan identifieras så att den kommer rätt.

Skicka data till mottagaren

När datan inkapslas läggs en adress eller identifierare på för nästan varje skikt. I skikt 2 läggs MAC-adressen  till. Denna adress används vid kommunikation inom ett LAN.

Skicka data genom Internet

skikt 3 protokoll används för att skicka data mellan nätverk. Varje IPnr måste innehålla info om vilket nät det tillhör. Routrarna packar upp ramen till ett packet och läser denna nätinfo för att välja vilken väg den ska skicka paketen. Sen packar router om paketen till nya ramar och skickar iväg dem.

Skicka data till rätt program

På skikt fyra visas vilken port datan ska till. Då flera program kan köras samtidigt, ex. en webbläsare och emailprogram måste datan kunna separeras. Varje typ av program har sitt eget portnr. På det sättet kan trafik till din webbläsare och emailprogram ta emot data samtidigt utan att blandas ihop trots att samma IPnr används.

Filmen ”Warriors of the net”

När du se filmen, tänk på det du lärt dej hittills i kursen och försök förstå vilka protokoll och utrustning som menas. Cirka 5 minuter in i filmen finns ett fel. Man säger att ”What happens when Mr. IP doesn’t receive an acknowledgement, he simply sends a replacement packet.” Flödeskontroll och omsändning sköts inte av IP utan av ett protokoll på ett övre skikt.

Kommunikationsregler

 

All form av kommunikation kräver regler för att sändaren och mottagaren ska förstå varandra. Dessa regler kallas för protokoll. Olika form av medier kräver olika protokoll, ex. ett för telefoner och ett för att skicka ett brev. Olika protokoll samarbetar ofta och då kallas dessa för en protokollstack. Dessa finns både i hård och mjukvara. Protokollstackarna är indelade i skikt där de nedersta förklarar hur data ska skickas på ett visst medium och de översta förklarar hur ett datorprogram ska göra för att skicka.
 
Nätverksprotokoll
 
Nätverksprotokoll beskriver bland annat; dataformatet, vägval, felhantering och anslutning till andra datorer. 
Protokollstackar och industristandarder
Protokoll utvecklas oftast i enighet med industristandarder. Dessa standarder har skapats av standardiseringsorganisationer som ex. IEEE och IETF.  Fördelen med detta är att produkter och protokoll från olika företag fungerar tillsammans. 
 
 
 

Samarbetet mellan protokoll

 
Ett ex. på hur olika protokoll samarbetar är när en webbläsare kontaktar en webbserver:
Applikations protokoll: http – bestämmer hur en webbklient ska fråga efter en webbsida av en server.
Transport protokoll : TCP – bestämmer hur datan ska skickas mellan datorerna
Internet protokoll: IP – bestämmer hur paketen ska hitta på Internet
Fysiska protokoll: Ethernet – bestämmer hur paketen ska hitta på LANet.
 

Teknikoberoende protokoll

 
För att ett protokoll ska kunna fungera oberoende av vilken teknik som används måste protokollet beskriva vad som ska göras, inte hur det ska göras. Ex. fungerar Internet Explorer och Firefox olika men båda kan användas till att surfa på Internet. Hur de fungerar är upp till tillverkaren, men vad som ska göras bestäms i protokollet.
 
Fördelarna av att använda modeller i skikt
 
Fördelen med att dela in protokoll i en modell med flera skikt är att det blir enklare att utveckla nya protokoll, hindrar att protokollförändringar i ett skikt påverkar ett annat skikt samt gör det lättare att förstå hur protokollen samarbetar. 
 

Protokoll och referensmodeller

 
En protokollmodell är en modell av hur en protokollstack arbetar. Ex. TCP/IP-modellen visar hur TCP/IP-stacken arbetar.
 
En referensmodell beskriver hur något är uppbyggt. Ex. hur en router ska ta emot packet. En referensmodell kan inte installeras i en dator utan är en beskrivning om hur du ex. ska bygga din dator. 
 
OSI-modellen är den vanligaste referensmodellen. Den används bland annat för nätverksdesign och felsökning.
 

TCP/IP-modellen

 
TCP/IP-modellen skapades på 70-talet och beskriver i fyra skikt hur datakommunikation ska fungera. Dessa skikt är: Applikation, Transport, Internet och Nätverksåtkomst. Det är en öppen standard vilket innebär att vem som helst får lägga till delar till modellen så länge man följer protokollet. Dessa kan laddas ner från IETF och kallas för RFC.
 

Kommunikationsprocessen

 
TCP/IP-modellen beskriver hur protokollen i TCP/IP-stacken fungerar. För att man ska kunna skicka data måste följande steg ske:
Skapandet av data på applikationsskiktet
Segmentering och inkapsling av datan när det passerar ner genom protokollstacken
Uppdelningen av datan i bitar på nätverksåtkomstskiktet
Transport på nätverket till mottagaren
Mottagandet av data på nätverksåtkomstskiktet
Avkapslingen och sammansättandet av data när det passerar upp genom protokollstacken
Uppskickandet av data till programmet som ska ha det på applikationsskiktet. 
 

Protokoll och inkapsling av data

 
När data skickas ner genom protokollstacken läggs ny data på för varje skikt. Detta kallas för inkapsling. Ungefär som när du skriver ett brev och sen lägger till kuvert, adress, frimärke mm. 
Namnet på datan ändras beroende på vilket skikt det befinner sej på, men samlingsnamnet på datan oavsett var den befinner sej är PDU. (Protocol Data Unit).
Här är PDU namnen:
  • Applikationsskiktet – PDU kallas för Data
  • Transportskiktet – PDU kallas för Segment
  • Internetskiktet – PDU kallas för Packet
  • Nätverksåtkomstskiktet – PDU kallas för Ramar (Frame)
  • När det sänds på ett medium – PDU kallas för bitar. 
 

Sänd och mottagningsprocessen

 
Detta händer i protokollstacken TCP/IP på en webbserver då en webbklient begärt en sida:
Applikationsskiktet – Protokollet http skickar ner ett sida kodad i HTML till:
 
Transportskiktet – här inkapslas datan i segment och en header läggs till. Den beskriver vilket program som skickat datan, i vårt fall, en webbserver. Den anger även till och från portnummer. Sen skickas segmentet ner till:
 
Internetskiktet – här inkapslas segmentet om till ett IP-packet. En ny header läggs till som anger till och från IP-nummer. Sen skickas paketet ner till:
 
Nätverksåtkomstskiktet – här inkapslas paketet om till en Ethernetram. En ny header läggs till som anger till och från MAC-adress.  En trailer läggs även till som används för att kolla om ramen kommer fram som den ska. Därefter delas ramen upp i bitar och skickas iväg på nätet genom NIC (nätverkskortet).
 
När bitarna kommer till webbklienten händer samma sak fast i omvänd ordning. NIC tar emot bitarna och sätter ihop dem till en ram som sedan skickas upp till Internetskiktet och avkapslas till ett packet osv. 
 

OSI-modellen

 
OSI skapades 1984 och syftet var att ha en referensmodell att utgå ifrån då man skapade nya protokoll. OSI har sju skikt som beskriver allt som händer när data transporteras. En av fördelarna med att dela in processen i skikt är att varje skikt kan operera oberoende av de andra. Skapar du en webbsida bryr du dej bara om det översta skiktet, skikt sju, då behöver inte bry dej om hur klienten ansluter till webbservern. 
 
OSI-modellen. Nerifrån och upp: 
  1. Physical-signaler och media omvandlar bitarna till ström, ljus eller ljud, bestämmer den fysiska hastigheten, ex. kablar, hubbar, repeters. Manchesterencoding. 
  2. Datalink-fysisk adress, nätverkstopologi, logisk åtkomst. Ex.. switchar, bryggor och NIC. Ethernet, PPP, FDDI. 
  3. Network-vägval och logisk adress ex., routrar. IP, OSPF, ISDN, ICMP, IPSec. 
  4. Transport-flödes och felkontroll, virtual circuits. TCP, UDP. 
  5. Session-upprättar sessioner, SQL, RPC, NetBIOS, SSL. 
  6. Presentation-kryptering, komprimering och konvertering, DES, MPEG, ASCII.
  7. Application-nätverkstjänster till applikationer. Ex. PC, brandväggar. DNS, FTP, http,Telnet.
 

Jämför OSI-modellen med TCP/IP-stacken

 
Om man jämför OSI-modellen med TCP/IP-stacken ser man att OSI-modellen använder sju skikt istället för fyra. Syftet är att ge en utförligare beskrivning om hur det går till. 
 

Nätverksadressering

 
OSI-modellen beskriver hur kodning, formatering, segmentering och inkapsling sker av data som ska skickas via nätet. En dataström delas upp blandar sej med annan trafik på Internet. Därför är det viktigt att datan kan identifieras så att den kommer rätt. 
 

Skicka data till mottagaren

 
När datan inkapslas läggs en adress eller identifierare på för nästan varje skikt. I skikt 2 läggs MAC-adressen  till. Denna adress används vid kommunikation inom ett LAN. 
 

Skicka data genom Internet

 
skikt 3 protokoll används för att skicka data mellan nätverk. Varje IPnr måste innehålla info om vilket nät det tillhör. Routrarna packar upp ramen till ett packet och läser denna nätinfo för att välja vilken väg den ska skicka paketen. Sen packar router om paketen till nya ramar och skickar iväg dem. 
 

Skicka data till rätt program

 
På skikt fyra visas vilken port datan ska till. Då flera program kan köras samtidigt, ex. en webbläsare och emailprogram måste datan kunna separeras. Varje typ av program har sitt eget portnr. På det sättet kan trafik till din webbläsare och emailprogram ta emot data samtidigt utan att blandas ihop trots att samma IPnr används. 
 

Filmen ”Warriors of the net”

 
När du se filmen, tänk på det du lärt dej hittills i kursen och försök förstå vilka protokoll och utrustning som menas. Cirka 5 minuter in i filmen finns ett fel. Man säger att ”What happens when Mr. IP doesn’t receive an acknowledgement, he simply sends a replacement packet.” Flödeskontroll och omsändning sköts inte av IP utan av ett protokoll på ett övre skikt.

 

 

Ramförmedlande nätverk

itsmedeniconnatverk[[Frame Relay]] dvs. ramförmedlande nätverk. Vid dataöverföring är detta en datamängd av en bestämd storlek som nätverket adresserar och hanterar som en enhet. Informationen samlas i frames (ramar) eller block av en bestämd storlek och dessa ramar adresseras och överförs var för sig.

En ram är ett utrymme som nätet tillhandahåller, och ska skiljas från ett paket som är en indelning av informationen som ska överföras. Dataöverföringen sker oftast genom permanent virtual circuits vilket innebär att alla paket från en viss avsändare till en viss mottagare tar samma väg genom nätet, även om andra vägar är möjliga. Detta minskar tidsåtgången för att initiera och avsluta kommunikation

Frame relay används i företagsnät och i kommersiella nät, där det är ett alternativ till hyrda förbindelser. Kunden betalar för en viss kapacitet och tekniken med ramar ger operatören möjlighet att låta flera kunder dela på kapaciteten på ett effektivt sätt.

Skilnaden i ett paketförmedlat nätverk är att ett paket är en del av ett meddelande. (I OSI-modellen finns ramar på nivå 2 medan paket finns på nivå 3.) Översättningen ram är missvisande, eftersom frame anspelar på picture frame, alltså på svenska (bild-)ruta.

Paketförmedlande nätverk

Packet switching network, dvs. [[paketförmedlande nätverk]] där data paketeras och adresseras mellan olika fysiska och logiska nivåer och komponenter i en datorbaserad kommunikationssituation.

Ett paket blir som en del av ett meddelande som adresseras och sänds separat på internet (även i digital mobiltelefoni och i andra datanät). Varje chattmeddelande, e-brev eller annat meddelande delas upp i ett antal sådana paket. De hanteras oberoende av varandra på nätet och kan därför ta olika vägar till mottagaren. Ett program hos mottagaren sätter ihop paketen i rätt ordning och kontrollerar att alla har kommit fram (om inte kan programmet begära omsändning). Ett paket består av nyttolast (payload, som meddelandetext, foton, ljudfiler) och pålägg (overhead), till exempel adressinformation.

 

I ett paketförmedlat nätverk kan varje enskilt packet ta helt olika vägar genom nätverket, till skilnad från [[Frame Relay]] där ”paketen” finns i en ram och alla tar samma väg genom näten.

Nätverkstopologier

Nätverkstopologier, dvs. på vilket sätt olika noder i nätverk är kopplade till varandra.

Man kan säga att nätverkstopologi är det sätt som ett nätverk är uppbyggt på, hur ledningarna är dragna men också hur signalen går genom nätet. Man talar om den fysiska och den logiska topologin.

Med den fysiska topologin menar man hur kabelns är dragen mellan arbetsstationer och servrar, och med den logiska topologin menar man hur signalerna går genom nätet. Generellt sett så finns det tre olika typer av topologier busstopologi, stjärntopologi och ringnätstopologi. Vilken typ av nät man skall ha har att göra med hur många användare man har, vad nätverket skall användas till, hur mycket pengar man har och om man senare vill ansluta flera noder.

Busstopologin

I ett bussnät så ansluts alla datorer till en och samma kabel. I ändarna på kabeln sitter s.k. terminatorer på 50 ohm. För att ansluta nätverkskabeln till en dator så används en T-koppling eller en avtappningskabel. I ett bussnät så går en signal mellan ändstationerna, den s.k. bussen. Bussen tar med sig meddelanden och när den åker förbi en station, dvs. en arbetsstation, så kollar den om det meddelandet har samma adress som arbetsstationen eller om arbetsstationen vill skicka ett meddelande. Har den inte det så åker den vidare till nästa arbetsstation. Kablaget utgörs oftast av koaxialkael, t.ex. RG 58 (tunn ethernet kabel) eller Gul Ethernet (tjock ethernet kabel). När det gäller RG 58 är det maximala avståndet mellan två enheter 185 meter och 30 användare, och 500 meter med Gul Ethernet. Avstånden kan förlängas med repeaters (dock max 4 st. mellan två enheter). Om en arbetsstation går sönder så gör inte det så mycket, för det påverkar inte nätet i övrigt. Men något som är värre är om det blir kabelbrott, eftersom det slår ut hela nätet. Det är även lätt att bygga upp själva nätverket, och det är lätt att ansluta flera arbetsstationer.

Stjärnnätstopologi

I ett stjärnnät är den centrala punkten hubben. Alla arbetsstationer ansluts till en sådan, som i sin tur, på ett eller annat sätt, är ansluten till servern. Hubbens uppgift är att dela upp signalen från servern till flera användare. Hubben i sig kan vara aktiv, dvs förstärka signalen, eller passiv. Den kabel som används är oftast TP-kabel (Twisted Pair) och kontaktdonet kallas för RJ 45. Det är väldigt lätt att ansluta nya arbetsstationer, det är bara att koppla in dom på hubben. Det är billigt, lättinstallerat och den lokala prestandan är god.Men en svag punkt är hubben. Går den sönder eller anslutningen till den så slås många användare ut. Och det går åt mycket kabel.

Ringnätstopologin eller Token Ring

Datorerna kopplas ihop som en ring, men är fysiskt sett en stjärna, via en nätverkskabel. Alla datorer kopplas till en central punkt, en hub, som kallas MAU (Media Access Unit). För att en arbetsstation skall kunna sända behöver den en ledig token. En token är en signal som vandrar från dator till dator i nätet. En token innehåller adressen till sändande och mottagande arbetsstation. Som bekräftelse skickas på att meddelandet kommit fram skickas en token tillbaka till den sändande datorn. Sen är token ledig och kan användas av någon annan dator för att skicka info. Token kontrolleras av MAU:en. Fördelarna med ett Token Ring-nät är att ett kabelfel inte påverkar så många andra stationer, man kan ansluta flera stationer ganska lätt och det minskar inte prestandan så mycket. Nackdelarna är att kablar och anslutningar är dyra, ett avbrott på ringkabeln eller kopplingen till MAU är inte fördelaktig, och prestandan är inte så snabb, mest beroende på åtkomstmetoden.