Enklare katalogtjänster
Kategori: Nätverksteknik
I denna kurs fokuserar vi på Windows Server 2008 (och Windows Server 2013) som är mycket vanligt och ett kvalificerat och mycket avancerat nätverksoperativsystemför företag och organisationer. Kursen bygger på blandat eget material samt delar av Ciscos och Microsofts eget kursmaterial som ger möjligheter till praktiska övningar med operativsystemet på din egen dator.
Det behandlar också klienter och servrar samt hur övrig utrustning samverkar inom nätverksområdet. Dessutom behandlas programvara för både klienter och servrar samt administration av servertjänster i nätverksmiljö.
Undervisningen i kursen ska behandla följande centrala innehåll:
Nätverkskomponenter i de delar som utgör ett datornätverk, till exempel klienter, servrar, skrivare, nätverkskort, omkopplare, nätslussar och kablage.
Nätverksoperativsystems uppbyggnad och funktion, mjukvarans struktur i servrar och dess sammanställning samt principer för hur servrar kan kommunicera och vilka tjänster de kan erbjuda användarna.
Olika filsystem och hur information lagras på olika sätt i olika operativsystem.
Installation av serveroperativsystem samt systemens tjänster.
Installation och konfigurering av utskriftssystem samt hantering av tillgång till en central tjänst för utskriftshantering.
Administration av enklare katalogtjänster.
Inloggning samt säkerhetsregler för hur användare tillåts att logga in på servrar och vad de får göra på servrarna.
Kontohantering: användarkonton och hur användare kan få åtkomst till tjänster och information på en server samt utformning av användarnamn och lösenord.
Rättighets- och säkerhetssystem, servrars tillgång till en central lagringsplats för information samt möjlighet att dela data.
Säkerhetskopiering, skydd av information vid haveri av en servers filsystem, tillämpning av de principer som finns för säkerhetskopiering och hantering av den utrustning som krävs.
Systemmodeller
När man skall bygga ett datorsystemverk finns det ett flertal modeller som man kan använda. De två vanligaste är Client/Servermodellen och Peer-to-Peermodellen. På itsmeden.se kommer vi huvudsakligen att koncentrera oss på Client/Servermodellen eftersom den är modernast och den mest använda, men nedan kommer en beskrivning av båda modellerna.
Client/Servermodellen
Begreppet client-server används för en populär modell som använder servrar som är skapade för en specifik uppgift och motsvarande klienter för att kunna utnyttja servrarnas tjänster. Client/Server modellen kan användas i det lokala nätverket men även på Internet. Exampel på client-serversystem på Internet är webbservrar och webbläsare, FTP-servrar och FTP-klienter och DNS. Datorsystem som använder Client/Servermodellen ökade i popularitet i böran på 90-talet då PC-datorer blev ett allt vanligare alternativ till stordatorer. Klientdatorer är vanligen PC-datorer med mjukvara (program) som efterfrågar och tar emot information i nätverket. Alla typer av datorer kan fungera som clients.
Peer-to-Peermodellen
Det mest utmärkande för Peer-to-Peermodellen är att alla anslutna datorer är lika. Det betyder att alla fungerar som servrar och klienter åt varandra. Denna modell används huvudsakligen för att dela fi ler mellan användarna och är en modell som används Microsoftnätverk.
Jämförelse mellan Client/Server, Peer-to-Peer och andra modeller
• Stordatormodellen
All datahantering sker på en central dator och resultatet visas på lokala terminaler.
• Peer-to-Peer
Alla datorer är likvärdiga, dvs att alla datorer fungerar som servrar och klienter.
• Client/Server
En dator fungerar som server medan de övriga fungerar som klienter till denna server.
Server
En Server är en programvara som exekveras på en dator och som erbjuder en tjänst (service). Den tjänst som erbjuds kan utnyttjas av en klientprogramvara. Det låter ganska svårt men blir klarare om man tar något exempel. Det finns en mängd olika typer av servrar men som ett exempel tar vi en webbserver. Webbserverns uppgift är att skapa webbsidor (huvudsakligen html-sidor) som efterfrågas av andra datorer. Webbservern erbjuder alltså tjänsten ”webbsidor”. Det finns en mängd olika webbservrar men de vanligaste är förmodligen Microsoft Internet Information Server (IIS) och Apache som är Linux variant på en webbserver.
Klient
För att kunna utnyttja tjänsten ”webbsidor” så krävs det en klient och den kallas i detta fall för en webb-läsare. Vanliga webbläsare är (Microsoft) Internet Explorer, Firefox, Google Chrome och Mozilla. Tidgare var andra läsare, t ex Netscape ganska vanliga men sedan Microsofts webbläsare blev gratis har den dominerat marknaden länge. Numer har Firefox som också är gratis den ledande positionen. I exemplet ovan erbjuder alltså Webbserven en tjänst som kan utnyttjas av en webbklient (webbläsare). Klientprogramvaran gör en förfrågan till servern genom att skicka meddelanden och serverprogramvaran svarar på denna förfrågan och skickar ett svar (resultat)till klienten. En server kan vanligen ”serva” flera klienter och flera servrar kan slås tillsammans för att öka prestandan om antalet klienter skulle bli alltför stort. En klientdator och en serverdator är vanligen olika utrustningar speciellt konfigurerade för sina respektive uppgifter. En webbklient arbetar t ex bäst med en stor skärm medan webbservern i princip inte behöver ha någon skärm alls. I vissa fall kan emellertid både klienten och servern finnas på samma dator och vissa fall till och med i samma applikation och en klient i en applikation kan vara server till en annan applikation.
Montera ISO avbildningar
En ISO-fil, även kallad en skivavbildning, är en fil som är en kopia av en hel CD eller DVD med data. När du bränner en CD eller DVD från en ISO-fil har den nya skivan samma mappar, filer och egenskaper som originalskivan. Det vanligaste sättet att få tag i en ISO-fil är att hämta den från en webbplats. Du kan till exempel hämta och sedan använda en ISO-fil när du vill uppdatera datorns programvara.
ISO-avbilder av cd- och dvd-skivor förekommer i många sammanhang. Till exempel går det att köpa Windows från Microsoft i form av nedladdningsbara avbilder. Ubuntu levereras också som ISO fil. Ibland är det enklast och mest lämpligt att direkt bränna filen till en skiva.
Du kan bränna en skivavbildningsfil, som ofta har filnamnstillägget .iso eller .img, på en inspelningsbar CD eller DVD med Windows-verktyget för bränning av skivavbildningar. Om den kan brännas på en inspelningsbar CD-, DVD- eller Blu-ray-skiva beror på vilken typ av brännare du använder och vilka typer av skivor den kan bränna, skivavbildningsfilens storlek och på vilken typ av enhet du ska använda skivan.
Ibland är det ganska onödigt att bränna ISO filer på en skiva för att kunna köra dem utan man kan montera dem virtuellt i stället. På så vis ”tror” datorns operativsystem att själva ISO filen är en DVD eller CD skiva. Man skulle kunna säga att du ”monterar” en DVD läsare som får en enhetsbeteckning i systemet som direkt kan läsa din ISO fil eller avbildning.
Med ett vanligt gratisprogram kan du i stället montera ISO-avbilden som en virtuell cd- eller dvd-spelare och köra den direkt från disken. Det finns många program som klarar detta och här är några:
- PowerISO
http://www.poweriso.com/ - DAEMON Toos Lite
http://www.daemon-tools.cc/eng/products/dtLite - Magicdisc
http://www.magiciso.com/tutorials/miso-magicdisc-overview.htm - WinCDEmu
http://wincdemu.sysprogs.org/
Glöm inte att alltid ladda ned rätt version för ditt operativsystem. I Windows 8 behövs inte något program för detta – där finns funktionen att montera en iso-fil inbyggd i operativsystemet. Du behöver bara högerklicka på ISO-filen och välja Montera.
Nedan får du några filmer från Youtube som beskriver hur det går till.
{loadposition How to mount ISO file with power iso} | {loadposition How to Mount ISO Files 1} |
{loadposition How to Mount ISO Images on Windows 8} | {loadposition How to mount ISO with Daemon Tools} |
DNS – Domän Namn Server/System
Användningsområde
DNS används till att översätta en dators namn till ett IP-nummer och IP-nummer till namn. Det kan jämföras med att slå upp ett telefonnummer i en telefonkatalog. Man kan namnet på personen, det är oftast lättare att komma ihåg, än en massa nummer. Telefonkatalogen används för att söka upp namnet. När man hittar namnet finns en hänvisning till ett nummer. Så fungerar DNS. Man kan domännamnet, t.ex. www.fria-bilder.se, slår upp det i DNS-databasen och får tillslut ut en ipadress, t.ex. 192.168.150.1.
Syfte
Eftersom vi har lättare att komma ihåg ett namn än ett nummer så har man tagit fram DNS, som är den databas där all information om var domäner pekar och liknande finns. Syftet med databasen är att den ska kunna expandera och att den ska kunna uppdateras lätt.
Domännamn
Domännamnen är uppbyggda av namn separerade med punkter, dator.avdelning.företag.land. Längst till höger finns en toppdomän, t.ex se. Den representerar Sverige. Det finns en toppdomän för varje land i världen samt några generella såsom .com, .net, .org, .info osv. Efter toppdomänen, till vänster, kommer en punkt som separerar huvuddomän från toppdomän. En huvuddomän kan vara ett firmanamn eller liknande t.ex. “fria-bilder”, domänen blir då fria-bilder.se under toppdomänen .se eller fria-bilder.com under toppdomänen .com. Ett domännamn kan bestå av max 255 tecken inklusive punkter, med max 63 tecken mellan två punkter. Exempel på hur ett domännamn ser ut är www.fria-bilder.se och dator12.kemi.skola.com. www, ftp, ns och liknande är även dom underdomäner precis som “kemi” är i bilden nedan.
Hierarkin
Alla pekare pekar neråt i hierarkin. Ovanför toppdomänerna finnes rotservrar. Det är i nuläget 13 stycken servrar utplacerade i världen. Rotservrarna är högst i hierarkin. De pekar ut alla toppdomäner såsom .se, .com osv. I .se-zonen finns sedan pekare för alla domännamn som sluter på .se, t.ex. fria-bilder.se. I zonen för fria-bilder.se finns sedan pekare för underdomäner till fria-bilder.se, t.ex. www.fria-bilder.se.
Zonen för fria-bilder.se kan alltså inte göra rotserverns jobb att peka vem som är ansvarig för .se-zonen.
Bilden visar hur hierarkin ser ut. Överst finns roten. I roten finns information om toppdomäner så som .se, .com och .nu. Under respektive toppdomän finns huvuddomänerna och under dem finns underdomäner.
Strukturen går att jämföra med katalogstrukturen i MS Windows. I roten, som då kan vara C:, finns ett antal mappar. De mappar som finns i roten kan i sin tur innehålla undermappar osv. När man skriver det särskiljer man mapparna med ett snedstreck (\), att jämföra med domäner som särskiljer med en punkt (.). Det är också så att man kan inte, i en mapp, ha två mappar med samma namn. Så är det med domäner också. Man kan inte ha två underdomäner som heter likadant under samma huvuddomän.
En namnuppslagning
Rotserver
När en dnsserver ska göra en uppslagning på www.fria-bilder.se, och inte vet vilken server som har hand om den zonen, frågar den en rotserver efter www.fria-bilder.se. Rotservern, som inte har hand om den domänen säger att den inte vet, men ger svar på vilken server som har hand om .se. Då går vår dnsserver vidare till den servern och frågar om www.fria-bilder.se. Primären för .se vet inte svaret på frågan om www.fria-bilder.se men den känner till vart fria-bilder.se finns, så det skickar den som svar. Vår DNS-server frågar då den servern och där finns information om www.fria-bilder.se, då har vi hittat vad vi letat efter.
Bilden visar hur en DNS- förfrågning går till. Din dator frågan först indernetoperatörens DNS, t.ex. Tele2 eller Telia. Den DNS-servern kollar först i sin egen cache, sparade information. Om svaret inte finns där och servern inte känner till verken domänen eller toppdomänen, kontaktar den en rotserver och jobbar sig ner till svaret. När svaret anhållits skickas det till din dator och hemsidan på www.fria-bilder.se han hämtas hem till webbläsaren.
Time to live
När DNS-servern en gång har fått en fråga om en .se-domän så kommer den ihåg vem som har ansvaret för .se så länge som det är angivet i SOA-posten, kallas time to live (TTL). Det är en cache-funktion som är till för att belastningen på nätet ska bli mindre. När servern sparat informationen behöver den inte gå till rotservern nästa gång den får en fråga om en .se-domän, även om det inte handlar om just fria-bilder.se, utan kanske firma.se. Vår server vet då vem som är ansvarig för .se och frågar den direkt.
På detta vis fungerar det även om vi, efter vår första fråga, även frågar efter t.ex. ftp.fria-bilder.se. Då vet vår server vem som har hand om fria-bilder.se. I och med det frågar vår server varken rotservern eller .se-ansvariga servern.
Dns-server
Auktoritativserver
De namnservrar som har hand om en domän är auktoritativa servrar. Ett svar från dem ska man kunna lita på. Om det gäller en .se-domän, så finns det pekare i se-zonen för den aktuella domänen mot de auktoritativa servrarna. Det är alltså till dem man kommer om man frågar om en domän under fria-bilder.se.
Resolver
Vissa namnservrar svarar andra ger bara svar om domäner de själva är auktoritativa för.
En resolver är den del av ett program som har till uppgift att översätta namn till adresser och liknande. När du skriver in en hemsidesadress i webbläsaren, t.ex. www.fria-bilder.se. Då är det webbläsarens resolver som ska hitta den specifika servern som www.fria-bilder.se finns på. Det kan den inte! Om det inte finns en dnsserver som kan hjälpa till. De namnservrar man får tilldelat av sin internetoperatör hjälper gärna till. Webbläsaren skickar frågan. “Vart finns www.fria-bilder.se? Var snäll och ge mig svaret och ingen hänvisning.” DND-servrarna tar frågan och ger sig ut och letar. Inte förrän den fått fram svaret eller tidigast efter en bestämd timeout kontaktar dnsservern webbläsaren. Detta kallas en rekursiv uppslagning.
Om inte dnsservern vet svaret på en gång så kontrollerar den om den känner till fria-bilder.se eller bara .se. Vet den ingenting om dessa domäner så får servern kontakta en rotserver. Då börjar den från början och letar sig ner tills den hittar www.fria-bilder.se eller får till svar att den inte finns.
Primär- & slavserver
Den primära namnservern är den som innehåller zonfilen för en domän. Varje domännamn har en egen zonfil. Det är i den primära servern man gör alla ändringar för en domän. Slavarna kopierar sedan information från primären i intervall som finns inskrivet i zonfilen. För att kopiera informationen från primären skickar slavservern en begäran om zontransfer genom komandot axfr. En zontransfer går över port 53 (tcp/udp).
Posttyper
Man använder olika posttyper för att deklarera vad det är för typ av pekning man gör. Det finns ett antal olika posttyper. De vanligast förekommande posttyperna är följande.
SOA – Start Of Authority
Är den post som innehåller information om domänen. Dels vilken server som är primär och dels till vilken e-postadress man ska skicka brev om man vill komma i kontakt med den som administrerar domänen. I SOA finns även en del tidsparametrar till slavservern och till andra namnservrar på Internet.
fria-bilder.se. IN SOA ns.isp.se. registry.isp.se.
2001121401 ; serial
28800 ; refresh (8 hours)
7200 ; retry (2 hours)
604800 ; expire (7 days)
86400 ) ; minimum (1 day)
Här står att ns.isp.se är primärserver för fria-bilder.se. Sist i första raden står registry.isp.se. Det är egentligen en e-postadress. Om man byter ut första punkten mot ett @ får man adressen. Det går inte att skriva tecktet @ i inställningarna då det används till annat, därför har man valt att byta ut det mot en punkt.
På följande fyra rader finns information till eventuella slavservrar. Först kommer ett serienummer. Refresh står för det tidsintervall, med vilken slavservrarna ska kontakta primären för att kontrollera om någon förändring har skett. Om serienummret är större än det som slavservrarna har, kopierar servern den nya informationen. Retry är det tidintervall, med vilken slavserverna ska fortsätta fråga primären om den inte får svar första gången. Det ska den fortsätta med så länge som expire är ställd. Den sista raden är till för alla dnsservrar på Internet. Minimum, eller “time to live” bestämmer hur lång tid en namnserver ska spara informationen den fått innan den får fråga om. Detta är till för att samma fråga inte ska ställas om och om igen.
Alla tidsintervall är skrivna i sekunder. Varje rad avslutas med ett semikolon (;) och en kommentar, t.ex. ; refresh (8 hours). Den kommentaren är inte viktigt för funktionen, utan är bara till för att vi som användare lättare ska kunna avläsa informationen.
NS – Name Server
Talar om hos vilka namnservrar korrekt information om domänen finns, en auktoritativ server.
fria-bilder.se. IN NS ns.isp.se.
Denna pekning talar om att information om domänen fria-bilder.se finns att hämta i ns.isp.se. Det finns oftast två eller fler. Vilken ordning dom är skrivna i spelar dock ingen roll. Den enda servern som är utmärkande är den som står i SOA-posten, den kan även finnas med bland NS-posterna.
A – Address
Är den post som ger ett IP-nummer till svar.
web.fria-bilder.se. IN A 192.168.150.1
Denna talar om att domänen web.fria-bilder.se finns på datorn med IP-adress 192.168.150.1.
CNAME – Canonical Name
Skapar ett alias för ett namn eller en adress.
ftp.fria-bilder.se. IN CNAME ws1.isp.se.
Här hänvisas ftp.fria-bilder.se vidare till ws1.isp.se. I primären för isp.se måste det givetvis finnas information vart ws1.isp.se pekar.
MX – Mail Exchanger
Detta är pekaren för e-post.
fria-bilder.se. IN MX 5 mail.fria-bilder.se.
Denna talar om att mail adresserad till fria-bilder.se ska skickas till mail.fria-bilder.se. Man kan ha flera MX-pekare för samma namn med olika prioritet. Lägst siffra har högst prioritet.
PTR – Pointer
Pekar en IP-adress mot ett namn, baklängesuppslagning.
1.150.168.192.in-addr.arpa. IN PTR ns.fria-bilder.se.
Här pekas IP-adressen 192.168.150.1 mot ns.fria-bilder.se.
Class – IN
IN som finns med i alla exempel ovan är den klass (class) som används. Den vi använder står för Internet och det är den som används när det gäller Internetpekningar.
Att peka
Regler
Det finns regler för hur man kan peka för att det ska fungera. Man kan inte peka hur som helst och det går inte att blanda vilka posttyper som helst. För det första måste man alltid ha SOA och NS för en zon, annars fungerar det inte. Vi ska titta på lite andra riktlinjer.
Om man har en pekare som pekar MX för fria-bilder.se mot server.fria-bilder.se.
fria-bilder.se. IN MX 5 server.fria-bilder.se.
Då går det inte att ha en CNAME-pekare med samma domän.
fria-bilder.se. IN CNAME server.fria-bilder.se
Man får istället döpa om namnet till t.ex. www.fria-bilder.se eller ta bort någon av dem.
www.fria-bilder.se IN CNAME server.fria-bilder.se
Det är alltså inte några problem att ha samma högerled. Men vänsterledet måste skilja sig åt på MX- och CNAME-pekare.
Om man som i ovanstående exempel har pekat MX mot ett namn, som innehåller den egna domänen, server.fria-bilder.se innehåller ju fria-bilder.se, då måste man i samma zon ha en pekare för detta namn.
server.fria-bilder.se. IN A 192.168.150.1
Man kan inte heller blanda CNAME och A.
(FEL!)
www.fria-bilder.se. IN CNAME server.fria-bilder.se.
www.fria-bilder.se. IN A 192.168.150.1
DNS fungerar också så att man endast kan peka mot själva servern inte mot en katalog på en server. Skulle kanske se ut så här:
(FEL!)
www.fria-bilder.se. IN CNAME web.isp.se/urs/fria-bilder.se.
Det går alltså inte. Någon sådan funktion finns överhuvudtaget inte. Det går inte att blanda in snedstreck eller liknande i en dnspekning. Vill man göra sådant så är det webforwarding man är inne på och det är något helt annat, har inget med dns att göra.
DIG
Använda DIG
För att fråga en dnsserver själv, kan man använda sig av programmet DIG, uttalas “digg”. Det finns i Unixbaserade system. För att ställa en fråga till en dnsserver skriver man på följande sätt:
dig @dns1.swip.net mx fria-bilder.se
DIG är anropet på programmet. Med @dns1.swip.net bestämmer man vilken server man ska fråga. MX är vilken posttyp man vill söka på. fria-bilder.se är domänen man vill veta något om.
Ett Svar
Svaret i helhet ser ut så här.
; <<>> DiG 2.1 <<>> @dns1.swip.net mx fria-bilder.se
; (1 server found)
;; res options: init recurs defnam dnsrch
;; got answer:
;; ->>HEADER<<- opcode: QUERY, status: NOERROR, id: 10
;; flags: qr aa rd ra; Ques: 1, Ans: 1, Auth: 0, Addit: 1
;; QUESTIONS:
;; fria-bilder.se, type = MX, class = IN
;; ANSWERS:
fria-bilder.se. 3600 MX 10 mail.fria-bilder.se.
;; ADDITIONAL RECORDS:
mail.fria-bilder.se. 3600 A 192.168.150.1
;; Total query time: 77 msec
;; FROM: localhost to SERVER: dns1.swip.net 130.244.127.161
;; WHEN: Tue Dec 18 08:47:55 2001
;; MSG SIZE sent: 26 rcvd: 63
Genomgång av svar
Alla rader som börjar med semikolin (;) är sådant som programmet lagt till och som inte står i zonfilen.
; <<>> DiG 2.1 <<>> @dns1.swip.net mx fria-bilder.se
Denna rad talar om vilken version av dig du använder och vilken fråga du ställt.
Header
;; ->>HEADER<<- opcode: QUERY, status: NOERROR, id: 10
;; flags: qr aa rd ra; Ques: 1, Ans: 1, Auth: 0, Addit: 1
Headern innehåller information som id och flags m.m. Id är till för att den som skickat frågan ska känna igen svaret. Så man vet vilken fråga svaret hör till. De flaggor (flags) som finns är qr aa rd ra. Dessa står för fråga (quary), auktoritativt svar (authoritative answer), rekursion begärd (recursion desired), rekursion tillåten (recursion available).
Questions
Sedan följer Ques som står för frågor (questions) vi skickade en fråga.
;; QUESTIONS:
;; fria-bilder.se, type = MX, class = IN
Answers
Ans står för svar (answers) vi har fått ett svar. Det är detta fält som är det egentliga svaret på frågan. Allt annat är bara extra information av något slag.
;; ANSWERS:
fria-bilder.se. 3600 MX 10 mail.fria-bilder.se.
Authority
Auth är autoritet (authority) vi har inte fått någon. Men det skulle ha sett ut så här. Den finns där för att man ska se vilka servrar som har ansvaret för domänen.
;; AUTHORITY RECORDS:
fria-bilder.se. IN NS ns1.isp.se.
Additional
Sist står Addit som står för tillägg (additional). Vi har ett tillägg. Den finns där om svaret innehåller ett namn, t.ex. mail.fria-bilder.se. som svaret är på MX-posten. För att veta vad mail.fria-bilder.se. har för adress måste man göra en ny uppslagning. För att slippa detta skickas den svarande servern med adressen till mail.fria-bilder.se – om den har den informationen.
;; ADDITIONAL RECORDS:
mail.fria-bilder.se. 3600 A 192.168.150.1
Ytterligare information
Längst ner i det svaret man får från dig är information om hur lång tid frågan tog och datum m.m. Det riktigt intressanta här är den andra raden som börjar med FROM. Där står, i slutet av raden, vilken server som faktiskt svarade.
;; Total query time: 77 msec
;; FROM: localhost to SERVER: dns1.swip.net 130.244.127.161
;; WHEN: Tue Dec 18 08:47:55 2001
;; MSG SIZE sent: 26 rcvd: 63
Ordlista
A
IP-adress, Address
Cachning
DNS-servern sparar svaret på tidigare frågor i ett maximalt antal sekunder.
CNAME
Alias, Canonical Name.
Delegering
Ge DNS-ansvaret till en annan server för en del av en domän.
DIG
Ett verktyg för att söka i efter information angående domäner.
DNS
Domain Name System, domännamnsystem. En databas för konvertering av namn till IP-adresser och tvärt om.
DNS-förfrågning
Är när den DNS-server tar reda på vart ett namn pekar.
DNS-server
Se Namnserver
Domännamn
Ett eller flera namn separerade med punkter.
Glue record
Krävs om den auktoritativa server ligger i samma domän som deligeras.
Huvuddomän
Den delen av domännamnet som står direkt efter toppdomänen, representerar ofta ett företag eller liknande.
Master
Se Primär DNS
MX
E-postserver, Mail Exchange.
Namnserver
En server som tillhandahåller en DNS-tjänst med allt vad det innebär (uppslagningar på namn, IP-adresser, e-postservrar m.m.).
NS
Uppgift om anvariga DNS-servrar, Name Server.
Primär DNS
Den server som har original informationen om en domän.
PTR
Baklängesuppslagning, Pointer.
Rekursiv
När en DNS-server tar reda på ett svar åt den som frågar utan att den aktuella servern själv vet svaret.
Resolver
Den applikation som andra program använder för uppslagningar. Detaljer om rutiner göms för programmet.
Rotserver
Server som pekar ut toppdomänerna.
Sekundär DNS
En eller flera servrar som hämtar sin information från primären.
Slave
Se Sekundär DNS
SOA
Ansvarig gör domänen, Start Of Authority.
Subdomän
Se Underdomän
Toppdomän
Domännamn bestående av två eller tre bokstäver. Representerar oftast ett land.
Underdomän
Alla namn under en huvuddomän kallas underdomäner.
Zon
Är en domän med alla underdomäner, för utom de som delegerats.
Zonetransfer
En speciell typ av fråga som begär hela innehållet i zonfilen.
Zonfil
Varje domän har en fil, en zon. I zonfilen skriver man all information om pekningar för den aktuella domänen.
Cisco
Cisco Systems är ett amerikanskt globalt företag med produkter och tjänster inom nätverk och datorkommunikation. Idag marknadsför företaget produkter inom ett antal varumärken: Cisco, Linksys, Scientific Atlanta, Webex och Ironport. Den grundläggande företagsidén var att sälja routrar till företag, men idag finns Ciscos produkter och tjänster överallt: i hemmen, på företagen och hos operatörer.
Active Directory och DNS
Active Directory är en katalogtjänst som innehåller information om nätverkets resurser. En katalogtjänst är i datasammanhang ett slags uppslagsverk eller databas där information lagras centralt i en server och som sedan kan sökas och hämtas från datorer i närheten. Beteckningen används främst för information av datateknisk natur, såsom uppgifter om datorer, applikationer, användarnamn med mera. Informationen lagras som objekt och för varje objekt finns sedan specifika uppgifter som IP-adresser, krypteringsnycklar, e-postadresser och lösenord. Dessa uppgifter kallas för attribut. Det betyder att den innehåller information om de objekt som finns i nätverket och vilka egenskaper (attribut) de har och vilka metoder de kan använda. Man kan säga att Active Directory (AD) är hjärnan i ett Microsoftnätverk och innehåller objekttyper som:
- Resurser (skrivare, delade mappar mm)
- Användare och grupper
- Tjänster (Services)
Varje gång du loggar in i ett Microsoft-nätverk (itsmeden.se till exempel) använder du kanske Active Directory. Faktiskt använder vi Active Directory för inloggning till Google genom synkronisering av användardatabaser och AD.
Active Directory ger tillgång till olika tjänster, bland annat:
- LDAP-liknande katalogtjänst
- Kerberos-verifiering
- DNS-baserade namn och annan nätverksinformation
Grupprinciper som kan användas för att konfigurera datorer eller användarkonton. Exempel – om en användare får ändra inställningar för skärmsläckaren. Central programdistribution till datorer
Domänkontrollanter
En domänkontrollant (Domain Controller) är en dator med operativsystemet Windows Server som kör tjänsten (rollen = Server Roll) Active Directory Domain Services. Man har normalt två eller fl er domänkontrollanter i ett nät. Domänkontrollanterna är kopior av varandra tack vare att de utbyter information med varandra. Detta informationsutbyte kallas för replikering. I verkligheten skapar man alltid flera domänkontrollanter i ett domänträd men på grund av resursbrist kommer vi i vår modell endast att ha en domänkontrollant. Det är även så att man inte ska lägga in flera roller på en domänkontrollant mer än DNS och Active Directory domain Services men i framtida övningar kommer vi att bryta mot denna regel.
Namespace = Naming scheme
En Windows Server-domän är en logisk grupp av datorer som kör någon variant av operativsystemet
Microsoft Windows och som delar en central katalogdatabas (Active Directory). Hostarna har alla domännamn som innehåller samma suffix, t ex göteborg.se och är registrerade i Active Directory för domänen för att kunna administreras. En skog (forest) i ditt domänträd består av samtliga domäner i ett företag. Kom ihåg att även användare och email-adresser är delar av domänens namespace.
Server-roller
En serverroll är ett större arbete som en server kan utföra, t ex email eller webb. Försök att inte tilldela en server alltför många roller. En domänkontrollant har oftast bara två roller:
Active Directory Domain Services
DNS
För att skapa en domänkontrollant krävs två saker som skall installeras
Active Directory Domaincontroller
Active Directory Domain Services (dcprome.exe) som även installerar DNS
CiscoPacket Tracer Java Säkerhet
Inställningarna för säkerhet i Java applikationen är inställd för att inte acceptera övningar i Cisco Packet Tracer på Cisco Netacademy. Här kommer ett sett att ändra lägga till siter i Java så att dessa kan köras obehindrat. Du kan testa din Java konfiguration och hur den fungerar på Cisco Netacad och Packet Tracer genom att följa denna manual.
Börja med att besöka sidan http://skills.netacad.net/check/check.html
Får du felmeddelanden där behöver du lägga till sidor i Java som betrodda.
Öppna Java konsolen (Windows 7, Kör, Java)
Välj redigera webbplatslista i Java konsolen under fliken säkerhet.
Lägg sedan till de sidor som behövs för att köra Packet Tracer
När du är klar klicka Ok och Kör i den ny meddelandeboxen.
Uppdatering sker av Java konsolen
Besök nu sidan http://skills.netacad.net/check/check.html och testa att du inte får några varningar.
Kortkommandon Windows
Allmänna kortkommandon
CTRL + C (Kopiera)
CTRL + X (Klipp ut)
CTRL + V (Klistra in)
CTRL + Z (Ångra)
DELETE (Ta bort)
SKIFT + DELETE (Ta bort markerat objekt permanent utan att placera det i Papperskorgen)
CTRL medan ett objekt dras (Kopiera det markerade objektet)
CTRL + SKIFT medan ett objekt dras (Skapa en genväg till markerat objekt)
F2 (Byt namn på markerat objekt)
CTRL + HÖGERPIL (Flytta insättningspunkten till början av nästa ord)
CTRL + VÄNSTERPIL (Flytta insättningspunkten till början av föregående ord)
CTRL + NEDPIL (Flytta insättningspunkten till början av nästa stycke)
CTRL + UPPIL (Flytta insättningspunkten till början av föregående stycke)
CTRL + SKIFT med valfri piltangent (Markera ett textblock)
SKIFT med valfri piltangent (Markera mer än ett objekt i ett fönster eller på skrivbordet eller markera text i ett dokument)
CTRL + A (Markera allt)
F3 (Sök efter en fil eller mapp)
ALT + RETUR (Visa egenskaper hos markerat objekt)
ALT + F4 (Stäng det aktiva objektet eller avsluta det aktiva programmet)
ALT + RETUR (Visa det markerade objektets egenskaper)
ALT + BLANKSTEG (Öppna snabbmenyn för det aktiva fönstret)
CTRL + F4 (Stänga det aktiva dokumentet i program där du kan ha flera dokument öppna samtidigt)
ALT + TAB (Växla mellan öppna objekt)
+ TAB (Växla mellan öppna objekt i Windows 7)
ALT + ESC (Växla mellan objekt i den ordning som de har öppnats)
F6 (Växla mellan skärmobjekt i ett fönster eller på skrivbordet)
F4 (Visa Adressfältet i Den här datorn eller Utforskaren)
SKIFT + F10 (Visa snabbmenyn för det markerade objektet)
ALT + BLANKSTEG (Visa systemmenyn för det aktiva fönstret)
CTRL + ESC (Visa Start-menyn)
ALT + Understruken bokstav i ett menynamn (Visa motsvarande meny)
Understruken bokstav i ett kommando på en öppen meny (Utför motsvarande kommando)
F10 (Aktivera menyraden i det aktiva programmet)
HÖGERPIL (Öppna nästa meny till höger eller en undermeny)
VÄNSTERPIL (Öppna nästa meny till vänster eller stäng en undermeny)
F5 (Uppdatera det aktiva fönstret)
BACKSTEG (Visa mappen en nivå upp i Den här datorn eller Utforskaren)
ESC (Avbryt den aktuella uppgiften)
SKIFT när du sätter in en CD-ROM-skiva i CD-ROM-enheten (Förhindra att CD-ROM-skivan startas automatiskt)
Kortkommandon för dialogrutor
CTRL + TAB (Flytta framåt i flikarna)
CTRL + SKIFT + TAB (Flytta bakåt i flikarna)
TAB (Flytta framåt i alternativen)
SKIFT + TAB (Flytta bakåt i alternativen)
ALT + Understruken bokstav (Utför motsvarande kommando eller välj motsvarande alternativ)
RETUR (Utför kommandot för det aktiva alternativet eller den aktiva knappen)
BLANKSTEG (Markera eller avmarkera kryssrutan om det aktiva alternativet är en kryssruta)
Piltangenter (Välj en knapp om det aktiva alternativet är en grupp alternativknappar)
F1 (Visa Hjälp)
F4 (Visa objekten i den aktiva listan)
BACKSTEG (Öppna en mapp en nivå upp om en mapp är markerad i dialogrutan Spara som eller Öppna)
Kortkommandon för Tangentbord
(Visa eller dölj Start-menyn)
+ BREAK (Visa dialogrutan Systemegenskaper)
+ C (Visar Kommandofältet till höger på skärmen)
+ D (Visa skrivbordet)
+ M (Minimera alla fönster)
+ SKIFT + M (Återställa minimerade fönster)
+ E (Öppna Den här datorn)
+ F (Söka efter en fil eller mapp)
CTRL + + F (Söka efter datorer)
+ F1 (Visa Hjälp för Windows)
+ L (Låsa tangentbordet)
+ R (Öppna dialogrutan Kör)
+ U (Öppna Hjälpmedelshanteraren)
+ Öppna sökfunktionen
+ Home (Minimerar alla fönster förutom det aktiva)
Kortkommandon för hjälpmedel
Höger SKIFT i åtta sekunder (Slå på eller stänga av Tangentfilter)
Vänster ALT + vänster SKIFT + PRINT SCREEN (Slå på eller stänga av Högkontrast)
Vänster ALT + vänster SKIFT + NUM LOCK (Slå på eller stänga av Mustangenter)
SKIFT fem gånger (Slå på eller stänga av Tröga tangenter)
NUM LOCK i fem sekunder (Slå på eller stänga av Låstangenter)
+ U (Öppna Hjälpmedelshanteraren)
Kortkommandon för Utforskaren
END (Visa den nedersta delen av det aktiva fönstret)
HOME (Visa den översta delen av det aktiva fönstret)
NUM LOCK + Asterisk (*) (Visa alla undermappar som finns under den markerade mappen)
NUM LOCK + plustecken (+) (Visa innehållet i den markerade mappen)
NUM LOCK + minustecken (-) (Dölj den markerade mappen)
VÄNSTERPIL (Dölj det markerade objektet eller markera den överordnade mappen)
HÖGERPIL (Visa det aktuella markerade objektet om det är dolt eller markera den första undermappen)
Kortkommandon för teckenuppsättning
Om du dubbelklickar på ett tecken i teckenrutnätet kan du sedan förflytta dig med hjälp av följande kortkommandon:
HÖGERPIL (Flytta åt höger eller till början av nästa rad)
VÄNSTERPIL (Flytta åt vänster eller till slutet av föregående rad)
UPPIL (Flytta en rad upp)
NEDPIL (Flytta en rad ned)
PAGE UP (Flytta en skärm upp)
PAGE DOWN (Flytta en skärm ned)
HOME (Flytta till början av raden)
END (Flytta till slutet av raden)
CTRL + HOME (Flytta till det första tecknet)
CTRL + END (Flytta till det sista tecknet)
BLANKSTEG (Växla mellan förstorat och normalt läge när ett tecken är markerat)
Kortkommandon för huvudfönstret i Microsoft Management Console (MMC)
CTRL + O (Öppna en sparad konsol)
CTRL + N (Öppna en ny konsol)
CTRL + S (Spara den öppna konsolen)
CTRL + M (Lägg till eller ta bort ett konsolelement)
CTRL + W (Öppna ett nytt fönster)
F5 (Uppdatera innehållet i alla konsolfönster)
ALT + BLANKSTEG (Visa MMC-fönstermenyn)
ALT + F4 (Stäng konsolen)
ALT + A (Visa Åtgärd-menyn)
ALT + V (Visa Visa-menyn)
ALT + F (Visa Arkiv-menyn)
ALT + O (Visa Favoriter-menyn)
Kortkommandon i MMC-konsolfönstret
CTRL + P (Skriv ut aktuell sida eller aktiv ruta)
ALT + minustecken (-) (Visa fönstermenyn för det aktiva konsolfönstret)
SKIFT + F10 (Visa Åtgärd-snabbmenyn för det markerade objektet)
F1 (Öppna eventuellt hjälpavsnitt för det markerade objektet)
F5 (Uppdatera innehållet i alla konsolfönster)
CTRL + F10 (Maximera det aktiva konsolfönstret)
CTRL + F5 (Återställ det aktiva konsolfönstret)
ALT + RETUR (Visa dialogrutan Egenskaper, om det finns någon, för det markerade objektet)
F2 (Byt namn på det markerade objektet)
CTRL + F4 (Stäng det aktiva konsolfönstret. Om det bara finns ett konsolfönster i en konsol stängs konsolen med detta kortkommando.)
Navigering vid anslutning till Fjärrskrivbord
CTRL + ALT + END (Öppna dialogrutan Säkerhet i Microsoft Windows)
ALT + PAGE UP (Växla mellan program från vänster till höger)
ALT + PAGE DOWN (Växla mellan program från höger till vänster)
ALT + INSERT (Växla mellan programmen från det senast använda)
ALT + HOME (Visa Start-menyn)
CTRL + ALT + BREAK (Växla mellan ett fönster och helskärm på klientdatorn)
ALT + DELETE (Visa Windows-menyn)
CTRL + ALT + minustecken (-) (Placera en ögonblicksbild av det aktiva fönstret i Urklipp i Terminal Server och ge samma funktioner som när PRINT SCREEN trycks ned på en lokal dator.)
CTRL + ALT + plustecken (+) (Placera en ögonblicksbild av hela klientfönsterområdet i Urklipp i Terminal Server och ge samma funktioner som när ALT + PRINT SCREEN trycks ned på en lokal dator.)
Navigering i Microsoft Internet Explorer
CTRL + B (Öppna dialogrutan Ordna Favoriter)
CTRL + E (Öppna sökfältet)
CTRL + F (Starta sökverktyget)
CTRL + H (Öppna fältet Tidigare)
CTRL + I (Öppna fältet Favoriter)
CTRL + L (Öppna dialogrutan Öppna)
CTRL + N (Starta en ny instans/ fönster av webbläsaren med samma webbadress)
CTRL + klick på adress med hjälp av musen (Starta en ny flik med önskad webbadressen)
Shift + klick på adress med hjälp av musen (Starta en nytt fönster med önskad webbadressen)
CTRL + O (Öppna dialogrutan Öppna, samma som CTRL + L)
CTRL + P (Öppna dialogrutan Skriv ut)
CTRL + R (Uppdatera den aktuella webbsidan)
CTRL + W (Stäng det aktuella fönstret)
Ytterligare information
Vissa kortkommandon fungerar kanske inte om Tröga tangenter är aktiverade i Hjälpmedel.
Vissa kortkommandon för Terminal Services-klienter som liknar kortkommandon i Delning av fjärrskrivbord är inte tillgängliga när du använder Fjärrhjälp i Windows XP Home Edition.
Använd bluetooth på ett säkert sätt – [PTS]
WLAN och WWAN
WLAN
Ett WLAN är en trådlös lokal nätverksanslutning (LAN), medan en WWAN är
en bredbandsanslutning eller trådlös anslutning till Internet. De flesta
hemnätverk använder en WLAN-anslutning. Räckvidden för anslutningsområdet och
signalstyrkan i WLAN:et begränsas av signalstyrkan hos den trådlösa
routern.
WWAN
WWAN (Wireless Wide Area Network) är en trådlös anslutning till
ett nätverk som uppnås med mobiltelefonteknik. WWAN skiljer sig från ett
trådlöst lokalt Nätverk (WLAN) eftersom det utnyttjar mobiltjänster och annan
maskinvara. Vanligtvis levereras den här maskinvaran som ett trådlöst kort eller
en USB-enhet som är kopplad till en särskild mobiltjänstleverantör. Med WWAN kan
du surfa på internet, kontrollera e-posten och ansluta till ett VPN (Virtual
Private Network) var som helst där mobiloperatören har täckning.
Mobilleverantörer erbjuder en WWAN-tjänst till en månadsavgift. Om du vill ha
noggrann felsökning av WWAN-enheter eller anslutningsproblem kontaktar du
tjänstleverantören.