No comments

Nätverksprotokoll och kommunikation

  By

Nätverksprotokoll och kommunikation

All form av kommunikation kräver regler för att sändaren och mottagaren ska förstå varandra. Dessa regler kallas för protokoll. Olika form av medier kräver olika protokoll, ex. ett för telefoner och ett för att skicka ett brev. Olika protokoll samarbetar ofta och då kallas dessa för en protokollstack. Dessa finns både i hård och mjukvara. Protokollstackarna är indelade i skikt där de nedersta förklarar hur data ska skickas på ett visst medium och de översta förklarar hur ett datorprogram ska göra för att skicka.

 
Nätverksprotokoll
 
Nätverksprotokoll beskriver bland annat; dataformatet, vägval, felhantering och anslutning till andra datorer. 
Protokollstackar och industristandarder
Protokoll utvecklas oftast i enighet med industristandarder. Dessa standarder har skapats av standardiseringsorganisationer som ex. IEEE och IETF.  Fördelen med detta är att produkter och protokoll från olika företag fungerar tillsammans.
 
 

Samarbetet mellan protokoll

 
Ett ex. på hur olika protokoll samarbetar är när en webbläsare kontaktar en webbserver:
Applikations protokoll: http – bestämmer hur en webbklient ska fråga efter en webbsida av en server.
Transport protokoll : TCP – bestämmer hur datan ska skickas mellan datorerna
Internet protokoll: IP – bestämmer hur paketen ska hitta på Internet
Fysiska protokoll: Ethernet – bestämmer hur paketen ska hitta på LANet.
 

Teknikoberoende protokoll

 
För att ett protokoll ska kunna fungera oberoende av vilken teknik som används måste protokollet beskriva vad som ska göras, inte hur det ska göras. Ex. fungerar Internet Explorer och Firefox olika men båda kan användas till att surfa på Internet. Hur de fungerar är upp till tillverkaren, men vad som ska göras bestäms i protokollet.
 
Fördelarna av att använda modeller i skikt
 
Fördelen med att dela in protokoll i en modell med flera skikt är att det blir enklare att utveckla nya protokoll, hindrar att protokollförändringar i ett skikt påverkar ett annat skikt samt gör det lättare att förstå hur protokollen samarbetar. 
 

Protokoll och referensmodeller

 
En protokollmodell är en modell av hur en protokollstack arbetar. Ex. TCP/IP-modellen visar hur TCP/IP-stacken arbetar.
 
En referensmodell beskriver hur något är uppbyggt. Ex. hur en router ska ta emot packet. En referensmodell kan inte installeras i en dator utan är en beskrivning om hur du ex. ska bygga din dator. 
 
OSI-modellen är den vanligaste referensmodellen. Den används bland annat för nätverksdesign och felsökning.
 

TCP/IP-modellen

 
TCP/IP-modellen skapades på 70-talet och beskriver i fyra skikt hur datakommunikation ska fungera. Dessa skikt är: Applikation, Transport, Internet och Nätverksåtkomst. Det är en öppen standard vilket innebär att vem som helst får lägga till delar till modellen så länge man följer protokollet. Dessa kan laddas ner från IETF och kallas för RFC.
 

Kommunikationsprocessen

 
TCP/IP-modellen beskriver hur protokollen i TCP/IP-stacken fungerar. För att man ska kunna skicka data måste följande steg ske:
Skapandet av data på applikationsskiktet
Segmentering och inkapsling av datan när det passerar ner genom protokollstacken
Uppdelningen av datan i bitar på nätverksåtkomstskiktet
Transport på nätverket till mottagaren
Mottagandet av data på nätverksåtkomstskiktet
Avkapslingen och sammansättandet av data när det passerar upp genom protokollstacken
Uppskickandet av data till programmet som ska ha det på applikationsskiktet. 
 

Protokoll och inkapsling av data

 
När data skickas ner genom protokollstacken läggs ny data på för varje skikt. Detta kallas för inkapsling. Ungefär som när du skriver ett brev och sen lägger till kuvert, adress, frimärke mm. 
Namnet på datan ändras beroende på vilket skikt det befinner sej på, men samlingsnamnet på datan oavsett var den befinner sej är PDU. (Protocol Data Unit).
Här är PDU namnen:
  • Applikationsskiktet – PDU kallas för Data
  • Transportskiktet – PDU kallas för Segment
  • Internetskiktet – PDU kallas för Packet
  • Nätverksåtkomstskiktet – PDU kallas för Ramar (Frame)
  • När det sänds på ett medium – PDU kallas för bitar. 
 

Sänd och mottagningsprocessen

 
Detta händer i protokollstacken TCP/IP på en webbserver då en webbklient begärt en sida:
Applikationsskiktet – Protokollet http skickar ner ett sida kodad i HTML till:
 
Transportskiktet – här inkapslas datan i segment och en header läggs till. Den beskriver vilket program som skickat datan, i vårt fall, en webbserver. Den anger även till och från portnummer. Sen skickas segmentet ner till:
 
Internetskiktet – här inkapslas segmentet om till ett IP-packet. En ny header läggs till som anger till och från IP-nummer. Sen skickas paketet ner till:
 
Nätverksåtkomstskiktet – här inkapslas paketet om till en Ethernetram. En ny header läggs till som anger till och från MAC-adress.  En trailer läggs även till som används för att kolla om ramen kommer fram som den ska. Därefter delas ramen upp i bitar och skickas iväg på nätet genom NIC (nätverkskortet).
 
När bitarna kommer till webbklienten händer samma sak fast i omvänd ordning. NIC tar emot bitarna och sätter ihop dem till en ram som sedan skickas upp till Internetskiktet och avkapslas till ett packet osv. 
 

OSI-modellen

 
OSI skapades 1984 och syftet var att ha en referensmodell att utgå ifrån då man skapade nya protokoll. OSI har sju skikt som beskriver allt som händer när data transporteras. En av fördelarna med att dela in processen i skikt är att varje skikt kan operera oberoende av de andra. Skapar du en webbsida bryr du dej bara om det översta skiktet, skikt sju, då behöver inte bry dej om hur klienten ansluter till webbservern. 
 
OSI-modellen. Nerifrån och upp: 
  1. Physical-signaler och media omvandlar bitarna till ström, ljus eller ljud, bestämmer den fysiska hastigheten, ex. kablar, hubbar, repeters. Manchesterencoding. 
  2. Datalink-fysisk adress, nätverkstopologi, logisk åtkomst. Ex.. switchar, bryggor och NIC. Ethernet, PPP, FDDI. 
  3. Network-vägval och logisk adress ex., routrar. IP, OSPF, ISDN, ICMP, IPSec. 
  4. Transport-flödes och felkontroll, virtual circuits. TCP, UDP. 
  5. Session-upprättar sessioner, SQL, RPC, NetBIOS, SSL. 
  6. Presentation-kryptering, komprimering och konvertering, DES, MPEG, ASCII.
  7. Application-nätverkstjänster till applikationer. Ex. PC, brandväggar. DNS, FTP, http,Telnet.
 

Jämför OSI-modellen med TCP/IP-stacken

 
Om man jämför OSI-modellen med TCP/IP-stacken ser man att OSI-modellen använder sju skikt istället för fyra. Syftet är att ge en utförligare beskrivning om hur det går till. 
 

Nätverksadressering

 
OSI-modellen beskriver hur kodning, formatering, segmentering och inkapsling sker av data som ska skickas via nätet. En dataström delas upp blandar sej med annan trafik på Internet. Därför är det viktigt att datan kan identifieras så att den kommer rätt. 
 

Skicka data till mottagaren

 
När datan inkapslas läggs en adress eller identifierare på för nästan varje skikt. I skikt 2 läggs MAC-adressen  till. Denna adress används vid kommunikation inom ett LAN. 
 

Skicka data genom Internet

 
skikt 3 protokoll används för att skicka data mellan nätverk. Varje IPnr måste innehålla info om vilket nät det tillhör. Routrarna packar upp ramen till ett packet och läser denna nätinfo för att välja vilken väg den ska skicka paketen. Sen packar router om paketen till nya ramar och skickar iväg dem. 
 

Skicka data till rätt program

 
På skikt fyra visas vilken port datan ska till. Då flera program kan köras samtidigt, ex. en webbläsare och emailprogram måste datan kunna separeras. Varje typ av program har sitt eget portnr. På det sättet kan trafik till din webbläsare och emailprogram ta emot data samtidigt utan att blandas ihop trots att samma IPnr används. 
 

Filmen ”Warriors of the net”

 
När du se filmen, tänk på det du lärt dej hittills i kursen och försök förstå vilka protokoll och utrustning som menas. Cirka 5 minuter in i filmen finns ett fel. Man säger att ”What happens when Mr. IP doesn’t receive an acknowledgement, he simply sends a replacement packet.” Flödeskontroll och omsändning sköts inte av IP utan av ett protokoll på ett övre skikt.
No comments

Utforska nätverket

  By

Detta kapitel introducerar datanätverk som används både i sociala och affärssammanhang.

Kommunicera i en nätverkscentrerad värld

Nätverken stödjer vår livsstil

Vårt behov att vara med andra är mycket viktig för oss och vi har hela tiden utvecklat nya tekniker för att möjliggöra det. Datanätverken (from nu näten) har hela tiden utvecklats från att skicka enkla tecken till att skicka video.
Tekniken har minskat relevansen av tid och rum då sociala nätverk och affärer är tillgängliga dygnet runt, över allt.
Internet har gått från att varit en nät för forskare till en informationskälla för alla människor.

Ex. på vanliga kommunikationsverktyg

IM är program som används för att i realtid skicka meddelanden till varandra. Ex. Messenger.
Bloggar är webbsidor som fungerar som en offentlig dagbok för någon privatperson.
Wikis är webbsidor som byggs upp av flera och används för att hämta information.
Podcasting är ljudfiler som skapas och läggs ut på en webbsida så att man kan ladda ner dem och lyssna på dem med hjälp av en iPod.
Samarbetsverktyg är program som används för att människor ska kunna samarbeta över stora avstånd och tidsskillnader.

Nätverk stödjer sätten vi lär in

E-learning innebär att studenten får ett webbaserat material att lära in samt använder Internet för ex. grupparbete och prov. Fördelen gentemot en traditionell bok är att materialet snabbt kan uppdateras samt att man kan samarbete med studenter från andra länder på ett enkelt sätt.

Nätverks stödjer sättet vi arbetar på

Till i början var näten i företagen gjorde för att stödja intern bruk som löner och inköp. Numera stödjer de även kontakten med kunder via extranet.

Nätverk stödjer sättet vi spelar på

Om du gillar spel av olika slag hittar du information om dem på Internet. De populäraste spelen spelas även där.

Kommunikation – en viktig del av vårt liv

Vad är kommunikation

När vi pratar använder vi oss av regler eller protokoll. Dessa anger bland annat timing, språk och bekräftelse på att mottagaren förstått. Likadant är det för kommunikationen på ett nät, men här måste man vara noggrannare på vilka regler som gäller.

Kommunikationens kvalitet

I ett nät finns det många saker som kan påverka kvaliteten på det som sänds:
De utomstående sakerna som kan påverka är bland annat; antal gånger meddelandet måste ändra form, tiden det tar samt antal gånger det måste adresseras om.
De interna sakerna som påverkar är oftast meddelandet själv. Storleken, sammansättningen och prioriteten påverkar hur meddelandet hanteras.

Nätet som en plattform

Kommunikation över nät

Vi utgår idag att vi ska kunna nå alla när som helst. Tack vare gemensamma regler (protokoll) kan enheter av olika märken fungera tillsammans.

Nätets byggstenar

Alla nät innehåller fyra byggstenar:

  • Protokoll – de regler som säger hur man ska göra för att skicka meddelande. Ex. TCP/IP.
  • Data – den trafik eller meddelanden som skickas. Ex. ett mail.
  • Medium – ex. kablar, kontaktar och luften för trådlös överföring
  • Enheter – ex. routrar, servrar, klienter och switchar

För att förklara hur dessa byggstenar samarbetar utgår vi från ett ex. där någon skickar ett mail till en annan:

  • Data – brevet omvandlas till bitar innan det kan skickas på nätet.
  • Enheter – datorn, mobiltelefonen där du skriver brevet. Routrarna som skickar det vidare.
  • Medium – kabeln till ditt modem, eller luften mellan telefonen och basstationen.
  • Tjänsten – det program eller applikation som du använder. Ex. Outlook.
  • Protokoll – reglerna som säger hur datan ska skickas. Ex. IP, http och TCP.

Sammanfogade nätverk

Förut krävde radion, TV och telefoni sina egna byggstenar och kunde inte samarbeta. Nu kan man bygga ett nätverk som klarar av alla dessa teknologier.
I och med Internets utveckling finns det nu enheter som klarar av att ringa, se på TV och skicka mail med. Dessa kräver mycket bandbredd och för att Internet ska klara av en fortsatt utveckling måste kvaliteten och säkerheten utvecklas i samma takt.

Internets uppbyggnad

Nätets arkitektur

För att ett nät ska klara av all trafik måste dess arkitektur (uppbyggnad) vara bra. Arkitekturen består både av hårdvara samt de program (tjänster) som används. Arkitekturens fyra delar är:

  • Fel tolerans – nätet måste klara av att hantera problem som uppstår. Ex. måste extravägar finnas om en kabel grävs av eller att man har dubbla webbservrar om en går ner.
  • Scalability (utbyggbarhet) – det måste vara enkelt att bygga ut ett nät. Genom att bygga hierarkiska nät är det lättare att bygga ut det då det växer.
  • QoS (tjänstekvalitet) – Detta innebär att enheterna kan skilja mellan trafik från ex. video och mail och prioritera den trafik som är viktigast. Mail kan vänta någon sekund, men ser man på webb-TV börjar bilden hacka om inte trafiken kommer fram som den ska.
  • Säkerhet – När Internet byggdes skulle det bara används för universitet och stora företag. Därför var säkerheten inte så viktig. Som nätet används idag ligger säkerheten på Internet efter. Säkerhetsprogram finns, men nya måste utvecklas för att möta behovet.

Trender inom nätverk

Vart är tekniken på väg?

Tre trender kan ses i teknikutvecklingen idag:
Mobilitet – fler och fler användare blir mobila. Man kopplar upp datorn och telefonen för att läsa mail och logga in på företagsnätet. Detta ökar efterfrågan på enklare och säkrare trådlösa uppkopplingar.

Nya och mer kapabla enheter – vi ser att telefoner, spelenheter, MP3-spelare och kameror slås ihop till en enhet.

Ökad tillgång på tjänster – ju mer tekniken utvecklas desto större krav får vi att vi ska kunna nå allt när som helst och över allt. Ex. att alla företag har webbsidor där vi kan handla och hämta information.

 

arbete pagar

 

No comments

Cisco certifiering och CCNA

  By

Cisco Certifieringens olika nivåer och …..Arbete pågår

{loadposition CCNA_Series_1_84}
 {loadposition CCNA_Series_2_84}
No comments

Montera ISO avbildningar

  By

En ISO-fil, även kallad en skivavbildning, är en fil som är en kopia av en hel CD eller DVD med data. När du bränner en CD eller DVD från en ISO-fil har den nya skivan samma mappar, filer och egenskaper som originalskivan. Det vanligaste sättet att få tag i en ISO-fil är att hämta den från en webbplats. Du kan till exempel hämta och sedan använda en ISO-fil när du vill uppdatera datorns programvara.

ISO-avbilder av cd- och dvd-skivor förekommer i många sammanhang. Till exempel går det att köpa Windows från Microsoft i form av nedladdningsbara avbilder. Ubuntu levereras också som ISO fil. Ibland är det enklast och mest lämpligt att direkt bränna filen till en skiva.

Du kan bränna en skivavbildningsfil, som ofta har filnamnstillägget .iso eller .img, på en inspelningsbar CD eller DVD med Windows-verktyget för bränning av skivavbildningar. Om den kan brännas på en inspelningsbar CD-, DVD- eller Blu-ray-skiva beror på vilken typ av brännare du använder och vilka typer av skivor den kan bränna, skivavbildningsfilens storlek och på vilken typ av enhet du ska använda skivan.

Ibland är det ganska onödigt att bränna ISO filer på en skiva för att kunna köra dem utan man kan montera dem virtuellt i stället. På så vis ”tror” datorns operativsystem att själva ISO filen är en DVD eller CD skiva. Man skulle kunna säga att du ”monterar” en DVD läsare som får en enhetsbeteckning i systemet som direkt kan läsa din ISO fil eller avbildning.

Med ett vanligt gratisprogram kan du i stället ­montera ISO-avbilden som en virtuell cd- eller dvd-spelare och köra den direkt från disken. Det finns många program som klarar detta och här är några:


Glöm inte att alltid ladda ned rätt version för ditt operativsystem. I Windows 8 behövs inte något program för detta – där finns funktionen att montera en iso-fil inbyggd i operativsystemet. Du behöver bara höger­klicka på ISO-filen och välja Montera.

Nedan får du några filmer från Youtube som beskriver hur det går till.

{loadposition How to mount ISO file with power iso} {loadposition How to Mount ISO Files 1}
{loadposition How to Mount ISO Images on Windows 8} {loadposition How to mount ISO with Daemon Tools}
No comments

DNS – Domän Namn Server/System

  By

Användningsområde

DNS används till att översätta en dators namn till ett IP-nummer och IP-nummer till namn. Det kan jämföras med att slå upp ett telefonnummer i en telefonkatalog. Man kan namnet på personen, det är oftast lättare att komma ihåg, än en massa nummer. Telefonkatalogen används för att söka upp namnet. När man hittar namnet finns en hänvisning till ett nummer. Så fungerar DNS. Man kan domännamnet, t.ex. www.fria-bilder.se, slår upp det i DNS-databasen och får tillslut ut en ipadress, t.ex. 192.168.150.1.

 

Syfte

Eftersom vi har lättare att komma ihåg ett namn än ett nummer så har man tagit fram DNS, som är den databas där all information om var domäner pekar och liknande finns. Syftet med databasen är att den ska kunna expandera och att den ska kunna uppdateras lätt.

 

Domännamn

DNS bild

Domännamnen är uppbyggda av namn separerade med punkter, dator.avdelning.företag.land. Längst till höger finns en toppdomän, t.ex se. Den representerar Sverige. Det finns en toppdomän för varje land i världen samt några generella såsom .com, .net, .org, .info osv. Efter toppdomänen, till vänster, kommer en punkt som separerar huvuddomän från toppdomän. En huvuddomän kan vara ett firmanamn eller liknande t.ex. “fria-bilder”, domänen blir då fria-bilder.se under toppdomänen .se eller fria-bilder.com under toppdomänen .com. Ett domännamn kan bestå av max 255 tecken inklusive punkter, med max 63 tecken mellan två punkter. Exempel på hur ett domännamn ser ut är www.fria-bilder.se och dator12.kemi.skola.com. www, ftp, ns och liknande är även dom underdomäner precis som “kemi” är i bilden nedan.

 

Hierarkin

Alla pekare pekar neråt i hierarkin. Ovanför toppdomänerna finnes rotservrar. Det är i nuläget 13 stycken servrar utplacerade i världen. Rotservrarna är högst i hierarkin. De pekar ut alla toppdomäner såsom .se, .com osv. I .se-zonen finns sedan pekare för alla domännamn som sluter på .se, t.ex. fria-bilder.se. I zonen för fria-bilder.se finns sedan pekare för underdomäner till fria-bilder.se, t.ex. www.fria-bilder.se.

Zonen för fria-bilder.se kan alltså inte göra rotserverns jobb att peka vem som är ansvarig för .se-zonen.

 

DNS bild

Bilden visar hur hierarkin ser ut. Överst finns roten. I roten finns information om toppdomäner så som .se, .com och .nu. Under respektive toppdomän finns huvuddomänerna och under dem finns underdomäner.

Strukturen går att jämföra med katalogstrukturen i MS Windows. I roten, som då kan vara C:, finns ett antal mappar. De mappar som finns i roten kan i sin tur innehålla undermappar osv. När man skriver det särskiljer man mapparna med ett snedstreck (\), att jämföra med domäner som särskiljer med en punkt (.). Det är också så att man kan inte, i en mapp, ha två mappar med samma namn. Så är det med domäner också. Man kan inte ha två underdomäner som heter likadant under samma huvuddomän.

 

En namnuppslagning

Rotserver

När en dnsserver ska göra en uppslagning på www.fria-bilder.se, och inte vet vilken server som har hand om den zonen, frågar den en rotserver efter www.fria-bilder.se. Rotservern, som inte har hand om den domänen säger att den inte vet, men ger svar på vilken server som har hand om .se. Då går vår dnsserver vidare till den servern och frågar om www.fria-bilder.se. Primären för .se vet inte svaret på frågan om www.fria-bilder.se men den känner till vart fria-bilder.se finns, så det skickar den som svar. Vår DNS-server frågar då den servern och där finns information om www.fria-bilder.se, då har vi hittat vad vi letat efter.

 

DNS bild

Bilden visar hur en DNS- förfrågning går till. Din dator frågan först indernetoperatörens DNS, t.ex. Tele2 eller Telia. Den DNS-servern kollar först i sin egen cache, sparade information. Om svaret inte finns där och servern inte känner till verken domänen eller toppdomänen, kontaktar den en rotserver och jobbar sig ner till svaret. När svaret anhållits skickas det till din dator och hemsidan på www.fria-bilder.se han hämtas hem till webbläsaren.

 

Time to live

När DNS-servern en gång har fått en fråga om en .se-domän så kommer den ihåg vem som har ansvaret för .se så länge som det är angivet i SOA-posten, kallas time to live (TTL). Det är en cache-funktion som är till för att belastningen på nätet ska bli mindre. När servern sparat informationen behöver den inte gå till rotservern nästa gång den får en fråga om en .se-domän, även om det inte handlar om just fria-bilder.se, utan kanske firma.se. Vår server vet då vem som är ansvarig för .se och frågar den direkt.

På detta vis fungerar det även om vi, efter vår första fråga, även frågar efter t.ex. ftp.fria-bilder.se. Då vet vår server vem som har hand om fria-bilder.se. I och med det frågar vår server varken rotservern eller .se-ansvariga servern.

 

Dns-server

Auktoritativserver

De namnservrar som har hand om en domän är auktoritativa servrar. Ett svar från dem ska man kunna lita på. Om det gäller en .se-domän, så finns det pekare i se-zonen för den aktuella domänen mot de auktoritativa servrarna. Det är alltså till dem man kommer om man frågar om en domän under fria-bilder.se.

 

Resolver

Vissa namnservrar svarar andra ger bara svar om domäner de själva är auktoritativa för.

En resolver är den del av ett program som har till uppgift att översätta namn till adresser och liknande. När du skriver in en hemsidesadress i webbläsaren, t.ex. www.fria-bilder.se. Då är det webbläsarens resolver som ska hitta den specifika servern som www.fria-bilder.se finns på. Det kan den inte! Om det inte finns en dnsserver som kan hjälpa till. De namnservrar man får tilldelat av sin internetoperatör hjälper gärna till. Webbläsaren skickar frågan. “Vart finns www.fria-bilder.se? Var snäll och ge mig svaret och ingen hänvisning.” DND-servrarna tar frågan och ger sig ut och letar. Inte förrän den fått fram svaret eller tidigast efter en bestämd timeout kontaktar dnsservern webbläsaren. Detta kallas en rekursiv uppslagning.

Om inte dnsservern vet svaret på en gång så kontrollerar den om den känner till fria-bilder.se eller bara .se. Vet den ingenting om dessa domäner så får servern kontakta en rotserver. Då börjar den från början och letar sig ner tills den hittar www.fria-bilder.se eller får till svar att den inte finns.

 

Primär- & slavserver

Den primära namnservern är den som innehåller zonfilen för en domän. Varje domännamn har en egen zonfil. Det är i den primära servern man gör alla ändringar för en domän. Slavarna kopierar sedan information från primären i intervall som finns inskrivet i zonfilen. För att kopiera informationen från primären skickar slavservern en begäran om zontransfer genom komandot axfr. En zontransfer går över port 53 (tcp/udp).

 

Posttyper

Man använder olika posttyper för att deklarera vad det är för typ av pekning man gör. Det finns ett antal olika posttyper. De vanligast förekommande posttyperna är följande.

 

SOA – Start Of Authority

Är den post som innehåller information om domänen. Dels vilken server som är primär och dels till vilken e-postadress man ska skicka brev om man vill komma i kontakt med den som administrerar domänen. I SOA finns även en del tidsparametrar till slavservern och till andra namnservrar på Internet.

fria-bilder.se. IN SOA ns.isp.se. registry.isp.se.
2001121401 ; serial
28800 ; refresh (8 hours)
7200 ; retry (2 hours)
604800 ; expire (7 days)
86400 ) ; minimum (1 day)

Här står att ns.isp.se är primärserver för fria-bilder.se. Sist i första raden står registry.isp.se. Det är egentligen en e-postadress. Om man byter ut första punkten mot ett @ får man adressen. Det går inte att skriva tecktet @ i inställningarna då det används till annat, därför har man valt att byta ut det mot en punkt.

På följande fyra rader finns information till eventuella slavservrar. Först kommer ett serienummer. Refresh står för det tidsintervall, med vilken slavservrarna ska kontakta primären för att kontrollera om någon förändring har skett. Om serienummret är större än det som slavservrarna har, kopierar servern den nya informationen. Retry är det tidintervall, med vilken slavserverna ska fortsätta fråga primären om den inte får svar första gången. Det ska den fortsätta med så länge som expire är ställd. Den sista raden är till för alla dnsservrar på Internet. Minimum, eller “time to live” bestämmer hur lång tid en namnserver ska spara informationen den fått innan den får fråga om. Detta är till för att samma fråga inte ska ställas om och om igen.

Alla tidsintervall är skrivna i sekunder. Varje rad avslutas med ett semikolon (;) och en kommentar, t.ex. ; refresh (8 hours). Den kommentaren är inte viktigt för funktionen, utan är bara till för att vi som användare lättare ska kunna avläsa informationen.

 

NS – Name Server

Talar om hos vilka namnservrar korrekt information om domänen finns, en auktoritativ server.

fria-bilder.se. IN NS ns.isp.se.

Denna pekning talar om att information om domänen fria-bilder.se finns att hämta i ns.isp.se. Det finns oftast två eller fler. Vilken ordning dom är skrivna i spelar dock ingen roll. Den enda servern som är utmärkande är den som står i SOA-posten, den kan även finnas med bland NS-posterna.

 

A – Address

Är den post som ger ett IP-nummer till svar.

web.fria-bilder.se. IN A 192.168.150.1

Denna talar om att domänen web.fria-bilder.se finns på datorn med IP-adress 192.168.150.1.

 

CNAME – Canonical Name

Skapar ett alias för ett namn eller en adress.

ftp.fria-bilder.se. IN CNAME ws1.isp.se.

Här hänvisas ftp.fria-bilder.se vidare till ws1.isp.se. I primären för isp.se måste det givetvis finnas information vart ws1.isp.se pekar.

 

MX – Mail Exchanger

Detta är pekaren för e-post.

fria-bilder.se. IN MX 5 mail.fria-bilder.se.

Denna talar om att mail adresserad till fria-bilder.se ska skickas till mail.fria-bilder.se. Man kan ha flera MX-pekare för samma namn med olika prioritet. Lägst siffra har högst prioritet.

 

PTR – Pointer

Pekar en IP-adress mot ett namn, baklängesuppslagning.

1.150.168.192.in-addr.arpa. IN PTR ns.fria-bilder.se.

Här pekas IP-adressen 192.168.150.1 mot ns.fria-bilder.se.

 

Class – IN

IN som finns med i alla exempel ovan är den klass (class) som används. Den vi använder står för Internet och det är den som används när det gäller Internetpekningar.

 

Att peka

Regler

Det finns regler för hur man kan peka för att det ska fungera. Man kan inte peka hur som helst och det går inte att blanda vilka posttyper som helst. För det första måste man alltid ha SOA och NS för en zon, annars fungerar det inte. Vi ska titta på lite andra riktlinjer.

Om man har en pekare som pekar MX för fria-bilder.se mot server.fria-bilder.se.

fria-bilder.se. IN MX 5 server.fria-bilder.se.

Då går det inte att ha en CNAME-pekare med samma domän.

fria-bilder.se. IN CNAME server.fria-bilder.se

Man får istället döpa om namnet till t.ex. www.fria-bilder.se eller ta bort någon av dem.

www.fria-bilder.se IN CNAME server.fria-bilder.se

Det är alltså inte några problem att ha samma högerled. Men vänsterledet måste skilja sig åt på MX- och CNAME-pekare.

Om man som i ovanstående exempel har pekat MX mot ett namn, som innehåller den egna domänen, server.fria-bilder.se innehåller ju fria-bilder.se, då måste man i samma zon ha en pekare för detta namn.

server.fria-bilder.se. IN A 192.168.150.1

Man kan inte heller blanda CNAME och A.

(FEL!)
www.fria-bilder.se. IN CNAME server.fria-bilder.se.
www.fria-bilder.se. IN A 192.168.150.1

DNS fungerar också så att man endast kan peka mot själva servern inte mot en katalog på en server. Skulle kanske se ut så här:

(FEL!)
www.fria-bilder.se. IN CNAME web.isp.se/urs/fria-bilder.se.

Det går alltså inte. Någon sådan funktion finns överhuvudtaget inte. Det går inte att blanda in snedstreck eller liknande i en dnspekning. Vill man göra sådant så är det webforwarding man är inne på och det är något helt annat, har inget med dns att göra.

 

DIG

Använda DIG

För att fråga en dnsserver själv, kan man använda sig av programmet DIG, uttalas “digg”. Det finns i Unixbaserade system. För att ställa en fråga till en dnsserver skriver man på följande sätt:

dig @dns1.swip.net mx fria-bilder.se

DIG är anropet på programmet. Med @dns1.swip.net bestämmer man vilken server man ska fråga. MX är vilken posttyp man vill söka på. fria-bilder.se är domänen man vill veta något om.

 

Ett Svar
Svaret i helhet ser ut så här.

 

; <<>> DiG 2.1 <<>> @dns1.swip.net mx fria-bilder.se
; (1 server found)
;; res options: init recurs defnam dnsrch
;; got answer:
;; ->>HEADER<<- opcode: QUERY, status: NOERROR, id: 10
;; flags: qr aa rd ra; Ques: 1, Ans: 1, Auth: 0, Addit: 1
;; QUESTIONS:
;; fria-bilder.se, type = MX, class = IN
;; ANSWERS:

fria-bilder.se. 3600 MX 10 mail.fria-bilder.se.

;; ADDITIONAL RECORDS:

mail.fria-bilder.se. 3600 A 192.168.150.1

;; Total query time: 77 msec
;; FROM: localhost to SERVER: dns1.swip.net 130.244.127.161
;; WHEN: Tue Dec 18 08:47:55 2001
;; MSG SIZE sent: 26 rcvd: 63

 

Genomgång av svar
Alla rader som börjar med semikolin (;) är sådant som programmet lagt till och som inte står i zonfilen.

; <<>> DiG 2.1 <<>> @dns1.swip.net mx fria-bilder.se

Denna rad talar om vilken version av dig du använder och vilken fråga du ställt.

Header

;; ->>HEADER<<- opcode: QUERY, status: NOERROR, id: 10
;; flags: qr aa rd ra; Ques: 1, Ans: 1, Auth: 0, Addit: 1

Headern innehåller information som id och flags m.m. Id är till för att den som skickat frågan ska känna igen svaret. Så man vet vilken fråga svaret hör till. De flaggor (flags) som finns är qr aa rd ra. Dessa står för fråga (quary), auktoritativt svar (authoritative answer), rekursion begärd (recursion desired), rekursion tillåten (recursion available).

 

Questions
Sedan följer Ques som står för frågor (questions) vi skickade en fråga.

;; QUESTIONS:
;; fria-bilder.se, type = MX, class = IN

Answers
Ans står för svar (answers) vi har fått ett svar. Det är detta fält som är det egentliga svaret på frågan. Allt annat är bara extra information av något slag.

;; ANSWERS:
fria-bilder.se. 3600 MX 10 mail.fria-bilder.se.

Authority
Auth är autoritet (authority) vi har inte fått någon. Men det skulle ha sett ut så här. Den finns där för att man ska se vilka servrar som har ansvaret för domänen.

;; AUTHORITY RECORDS:
fria-bilder.se. IN NS ns1.isp.se.

Additional
Sist står Addit som står för tillägg (additional). Vi har ett tillägg. Den finns där om svaret innehåller ett namn, t.ex. mail.fria-bilder.se. som svaret är på MX-posten. För att veta vad mail.fria-bilder.se. har för adress måste man göra en ny uppslagning. För att slippa detta skickas den svarande servern med adressen till mail.fria-bilder.se – om den har den informationen.

;; ADDITIONAL RECORDS:
mail.fria-bilder.se. 3600 A 192.168.150.1

Ytterligare information
Längst ner i det svaret man får från dig är information om hur lång tid frågan tog och datum m.m. Det riktigt intressanta här är den andra raden som börjar med FROM. Där står, i slutet av raden, vilken server som faktiskt svarade.

;; Total query time: 77 msec
;; FROM: localhost to SERVER: dns1.swip.net 130.244.127.161
;; WHEN: Tue Dec 18 08:47:55 2001
;; MSG SIZE sent: 26 rcvd: 63

 

Ordlista

A
IP-adress, Address

Cachning
DNS-servern sparar svaret på tidigare frågor i ett maximalt antal sekunder.

CNAME
Alias, Canonical Name.

Delegering
Ge DNS-ansvaret till en annan server för en del av en domän.

DIG
Ett verktyg för att söka i efter information angående domäner.

DNS
Domain Name System, domännamnsystem. En databas för konvertering av namn till IP-adresser och tvärt om.

DNS-förfrågning
Är när den DNS-server tar reda på vart ett namn pekar.

DNS-server
Se Namnserver

Domännamn
Ett eller flera namn separerade med punkter.

Glue record
Krävs om den auktoritativa server ligger i samma domän som deligeras.

Huvuddomän
Den delen av domännamnet som står direkt efter toppdomänen, representerar ofta ett företag eller liknande.

Master
Se Primär DNS

MX
E-postserver, Mail Exchange.

Namnserver
En server som tillhandahåller en DNS-tjänst med allt vad det innebär (uppslagningar på namn, IP-adresser, e-postservrar m.m.).

NS
Uppgift om anvariga DNS-servrar, Name Server.

Primär DNS
Den server som har original informationen om en domän.

PTR
Baklängesuppslagning, Pointer.

Rekursiv
När en DNS-server tar reda på ett svar åt den som frågar utan att den aktuella servern själv vet svaret.

Resolver
Den applikation som andra program använder för uppslagningar. Detaljer om rutiner göms för programmet.

Rotserver
Server som pekar ut toppdomänerna.

Sekundär DNS
En eller flera servrar som hämtar sin information från primären.

Slave
Se Sekundär DNS

SOA
Ansvarig gör domänen, Start Of Authority.

Subdomän
Se Underdomän

Toppdomän
Domännamn bestående av två eller tre bokstäver. Representerar oftast ett land.

Underdomän
Alla namn under en huvuddomän kallas underdomäner.

Zon
Är en domän med alla underdomäner, för utom de som delegerats.

Zonetransfer
En speciell typ av fråga som begär hela innehållet i zonfilen.

Zonfil
Varje domän har en fil, en zon. I zonfilen skriver man all information om pekningar för den aktuella domänen.